Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fontana

Ämne: Italienska renässansarkitekter · Arkitekter

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 18 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fontana, namn på många italienska konstnärer, bland hvilka följande äro de förnämsta. 1. Prospero F., historiemålare, f. 1512 i Bologna, d. derst. 1597, var en konstnär af stor talang, men alltför vårdslös i utförandet af sina kompositioner. Bäst lyckade äro hans porträtt. Hans dotter och lärjunge, Lavinia F., f. 1552, d. 1602, var en utmärkt porträttmålarinna och målade jämväl förtjenstfulla historiebilder. -- 2. Giovanni F., arkitekt, f. 1540, d. 1614, utförde i synnerhet betydande hydrauliska arbeten. -- 3. Domenico F., den föregåendes broder, arkitekt, f. 1543, bördig från kantonen Tessin i Schweiz, likasom flere af de arkitekter, som under slutet af 1500-talet gåfvo Rom dess nuvarande karakter, var under påfven Sixtus V:s regering (1585--1590) en af de förnämsta och mest använda byggnadskonstnärerna. Han var såsom sådan en af barockens främste målsmän och utförde bl. a. ett af de vackraste kapellen i Santa Maria Maggiore, sidofasaden till Lateranen, Scala Santa, Vatikanens bibliotek m. m., hvarjämte han var den, som, enligt Michelangelos plan, 1590 afslutade hvälfningen af S:t Peters kupol. Men sin största berömmelse och påfvens gunst vann han år 1586, då han till Petersplatsens midt flyttade den ofantliga, 25,5 m. höga egyptiska obelisk, som Caligula år 39 e. Kr. låtit hemta från Egypten och uppställa i den vatikanska cirkus, der den ännu stod upprätt och derför var hel och oskadd, -- i detta fall den enda i Rom. Det svåra företaget utfördes nöjaktigt, och Fontanas lycka var gjord. Efter påfvens död flyttade F. till Neapel, der han utnämndes till vicekonungens hofarkitekt och der han äfven dog, 1607. Han efterträddes af sin son Giulio Cesare F. -- 4. Orazio F., d. 1571, var majolikamålare i Urbino, der han hade en fabrik, från hvilken förträffliga arbeten utgingo. -- 5. Carlo F., arkitekt, f. 1634, d. 1714, var lärjunge och efterhärmare af Bernini samt hufvudsakligen verksam i Rom, der han stod i gunst hos flere påfvar och der han utförde S. Michele a Ripa grande, Minerva-biblioteket, Fasaden till S. Marcello, Drottning Kristinas grafvård i S. Peter m. m. 3. C. R. N.