För. 1. Skeppsb., betecknar ett fartygs främre del. Se Förskepp. -- 2. Sjöv., motsats mot akter, nyttjas a) för att beteckna något, som är beläget i, tillhör eller skall utföras i främre delen af fartyget, såsom förstäf, förmärsrå, förbrassar, försegel, fir af för! o. s. v.; b) i bemärkelse tätt intill, t. ex. hala för en flagg, ta' för ett skot o. s. v. Följande sammansättningar, hvaruti för ingår, nyttjas för att angifva ungefärlig rörelse, riktning l. läge inuti fartyget l. i förhållande till detsamma: förifrån, från fören mot aktern; förlig,
belägen i riktning från aktern åt fören, kommande förifrån (om vinden); förlig vind begagnas stundom, ehuru oriktigt, i bemärkelsen "fördevind"; förom, närmare fören l. förligare; förut, i fören l. förlig riktning; föröfver, mot fören i riktning från aktern. Ungefärliga riktningen till förligt, utom fartyget, belägna föremål angifves vanligen sålunda: rätt förut, omkring 1 streck (1/32 af kompasskifvan) på hvardera sidan om kölens riktning; förligare än kranbalksvis, från 1 till 3 streck från samma riktning; kranbalksvis från 3 till 5 streck från samma riktning; förom tvärs l. akterligare än kranbalksvis, från 3 till 1 streck förom en linie vinkelrät mot kölens riktning. Ett föremål som befinner sig inom 1 streck på ömse sidor om sistnämnda linie säges vara tvärs l. tvärs ut. Jfr Akter, Bog. O. E. G. N.