Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Fördubbling

Ämne: Blomman och Linnés sexualsystem · Växter och botanik

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 658–659 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Fördubbling, bot., det oftast genom odling frambragta mångfaldigandet af kronbladen hos en blomma, som normalt består af endast en enkel krans af fria eller sammanvuxna kronblad. Detta slags fördubbling uppkommer derigenom att ståndarna och ibland äfven fruktbladen, hvilka äro förvandlingar (metamorfoser) eller nya högre former af bladet, så att säga stanna på en lägre omgestaltningsform, kronbladens, och sålunda föröka deras antal. I en sådan dubbel blomma finnas, om fördubblingen är fullständig, inga ståndare och icke häller några pistiller, hvarför ingen fruktbildning kan ega rum. Är fördubblingen icke fullständig, så kunna pistillerna, som bildas af fruktbladen, och möjligen äfven en och annan ståndare finnas qvar, i hvilket fall befruktning och frösättning kan försiggå. Icke så sällan finner mau i en sådan mindre fullkomligt dubbel blomma ståndare, hvilka blott till ena hälften hafva formen af kronblad, och hvilka hafva qvar en half ståndareknapp, sittande i kanten af den för öfrigt kronbladslika bildningen. Detta är ett afgörande bevis att det är till kronblad återförvandlade ståndare, som utgöra fördubblingen. De dubbla eller, såsom de af blomsterodlare kallas, de fyllda blommorna (flores pleni) värderas högt för sin vackra form och sitt rikare utseende. Törnrosor, löfkojor, lackvioler o. s. v. äro kända exempel på sådan fördubbling. Men det gifves en annan form af fördubbling, nämligen den, som eger rum hos dahlier och mångfaldiga andra synantherer, eller växter med blommorna samlade i s. k. blomkorgar. Den enkla dahlian, t. ex., har i kanten af blomkorgen mörkt röda eller purpurfärgade blommor med något strutlikt, men snedt tunglikt utdraget bräm, hvaremot blommorna innanför dessa kantblommor, således de, som intaga blomkorgens midt, eller de s. k. diskblommorna, äro endast rörformiga och sakna det grant färgade och snedt utdragna bräm, som utmärker kantblommorna. Genom odling och urval har man lyckats att få äfven diskblommorna i en sådan blomkorg försedda med likadant bräm som kantblommorna, och denna blomkorg kallas "dubbel". Ståndarna och pistillerna i densamma äro emellertid oförändrade, och hvarje blomma i en dylik dubbel blomkorg är befruktningsfärdig och kan sätta frukt. -- Äfven i naturen förekommer, ehuru sällan, fördubbling af blommor enligt den först här omnämda formen. Man träffar t. ex. hvitsippor på det sättet fördubblade, och Cardamine pratensis L., den bekanta ängbräsman, växer sedan 30 år tillbaka i stor mängd exemplar med dubbla blommor å en lokal inom Valle härad i Västergötland. O. T. S.