Förhuggning, befästningsk., utgöres af en mängd korsvis öfver hvarandra fällda träd, med topparna vända mot den fientliga sidan. De läggas i flere rader bakom hvarandra, så att de bilda ett bälte af 20 till 40 m. bredd. För att försvåra förhuggningens undanrödjande brukar man, om hon skall anbringas på platsen, der träden fällas, ej fullständigt afhugga dessa från stubbarna. Skola träden släpas till annan plats, släpförhuggning, fastpålas stammarna vid marken, och grenarna bindas tillsammans, eller genomflätas med ett nät af jerntråd. Förhuggningar hafva en stor passiv motståndsförmåga och användas derför såsom stormhinder (se Fältbefästning), synnerligast vid skogars och bebyggda orters inrättande till försvar. De användas företrädesvis att stänga mellanrummen mellan ställningens skansar eller andra taktiska stödjepunkter. Grenförhuggningar utföras af stora grenar eller mindre träd, som väl fästpålas. De läggas vanligen i djupa grafvar utmed ytter- och innerbranten, för att försvåra nedoch uppklättrandet. O. A. B.
Nordisk familjebok · första upplagan
Förhuggning
Ämne: Befästningsverk, fästningsdelar och fältbefästning · Befästningskonst
Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 682 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗