Förklyftning

Förklyftning, geol., den egenskapen hos bergarter, såväl massformiga som lagrade, att vara genomsatta af fina, stundom omärkliga sprickor, förklyftningar eller afsöndringsklyfter, hvarigenom bergartsmassan är liksom delad i stycken af olika form och storlek. Förklyftningen står icke i samband med bergarternas ursprungliga bildning, utan har uppstått efteråt, genom sammandragning till följd af bergartens uttorkning eller afsvalning. Man skiljer mellan oregelbunden, plattformig, pelareformig, parallellipipediskochklotformig förklyftning eller afsöndring. Basalten i Skåne och diabasen på Halle- och Hunneberg äro delvis pelareformigt förklyftade. Det är förklyftningarnas närvaro i en bergart, som förorsakar svårigheten att erhålla stora och sprickfria block, och som gör, att vatten från ytan förmår sippra in i bergen och nedtränga till betydligt djup underjordytan. Jfr Afsöndring. 2. E. E.