Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Förlossning

Ämne: Sjukdomar och sjukdomslära · Sjukdomar, anatomi och läkekonst

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 692–694 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Förlossning. 1. Teol. Se Försoning. -- 2. Med. Förlossning l. födelse är den akt, hvarigenom ett foster med dess bihang lemnar moderorganismen och födes till verlden. Denna akt sker i regeln lyckligt och normalt genom naturens egen åtgärd (naturlig, regelmässig, normal, fysiologisk förlossning), men kan äfven aflöpa abnormt och olyckligt eller åtminstone, för en lycklig utgång, kräfva den obstetriska konstens hjelp (abnorm, patologisk, oregelmässig, af konsten understödd förlossning). Den naturliga förlossningen tillgår så, att då fostret är fullgånget (se Foster), lifmodern, som till större delen består af en kraftig muskel, sammandrager sig, i början svagare och efter långa uppehåll, sedan allt kraftigare och tätare och sålunda utdrifver fostret genom bäckenringen och de mjuka födslodelarna. Största motståndet och hindret äger rum, då fosterhufvudet skall pressas genom bäckenringen. Till den s. k. förlossningsmekanismen hörer, att hufvudet vrider sig så fördelaktigt som möjligt, nämligen att i fördelaktigaste läget hakan pressas mot bröstväggen, så att hufvudets längsta diameter ställer sig i bäckenets riktningslinie och de kortare tvära diametrarna i bäckenets tvärdiametrar. Emedan de särskilda hufvudskålsbenen icke ännu äro med hvarandra sammanvuxna, utan med kanterna förskjutbara om hvarandra, kan hufvudet sammanpressas rätt betydligt och ändras till sin konfiguration, så att det blir långt och smalt. Genom hinder för cirkulationen å de klämda ställena uppstår svullnad, fostersvulst, å den fria delen af hjessan. För en lätt och normal förlossning erfordras ett normalt och rymligt bäcken, att fosterhufvudet ej är för stort eller dess ben för hårda och sammanvuxna, att fosterläget är det fördelaktigaste, samt att lifmodern sammandrager sig kraftigt, hvilket röjer sig genom normala kraftiga värkar. Orsaker till svåra och oregelbundna förlossningar kunna förekomma hos alla dessa särskilda faktorer. Så t. ex. kan bäckenet vara i allmänhet för litet och trångt eller i en och annan diameter förträngdt, såsom oftast är fallet med sneda personer (skolios), eller alldeles vanskapligt och hopklämdt, såsom hos dem, hvilka i barndomen fått hela skelettet förvridet af Engelska sjukan. Förlossningen kan äfven försvåras genom ofördelaktigt fosterläge. Det gifves få omständigheter, som så mäktigt inverka på förlossningens gång som fosterläget. Innan fostret inträder i bäckenet, kan det hafva olika riktning i förhållande till detsamma, antingen längdriktning, då fostrets riktning sammanfaller med moderkroppens eller bäckenets riktningslinie, eller tvärriktning, då fostret ligger på tvären mot bäckenöppningen, d. v. s. i rät vinkel med moderkroppens längdriktning. För en normal förlossning erfordras längdriktning. Denna kan dock förekomma i två olika ställningar, nämligen antingen med hufvudet nedåt, den fördelaktigaste, kallad hufvudstupad längdriktning, eller med hufvudet uppåt och fotänden nedåt, upprätt längdriktning, mindre fördelaktig ställning. I den hufvudstupade längdriktningen finnas tvänne olika bjudningar, alltefter som det hufvudstupa stående fostret i öfre bäckenöppningen först bjuder antingen kronan, kronbjudning, hvilket är fördelaktigare, eller ansigtet, ansigtsbjudning. Kronbjudningen kan vara antingen framstupad kronbjudning, då pannan är vänd bakåt moderns korsben och nacken mot blygdbenet, eller vidöppen kronbjudning, då hufvudet är vändt i motsatt riktning. Hvarje läge har ytterligare två lägesätt, beroende på pannans eller nackens riktning åt höger eller åt venster. Äfven ansigtsbjudningen kan vara framstupad eller vidöppen, hvardera med tvänne olika lägesätt. I den upprätta ställningen bjuder fostret antingen fötterna, fotbjudning, eller sätet, sätesbjudning. Såväl fotbjudningen som sätesbjudningen kunna hafva ofvannämnda variationer i afseende på läge och lägesätt. -- Tvärriktningen kan förekomma i fyra olika lägen, alltefter som fostret mot bäckenöppningen vänder sin främre, bakre, högra, eller venstra sida, framsidig, baksidig, högersidig, eller venstersidig tvärriktning. Alltefter som fötterna äro vända mot qvinnans högra eller venstra sida, uppstå tvänne olika lägesätt hos hvart och ett af dessa fyra lägen. Ett foster kan således under förlossningen intaga något af dessa 24 olika lägesätt, af hvilka det vanligaste och fördelaktigaste är den framstupade kronbjudningen med pannan vänd bakåt mot höger, l. den högra hörngropsviddens framstupade kronbjudning. Lifmodern spelar vid förlossningen en vigtig rol genom sina muskelsammandragningar, hvilka på grund af den smärta, som åtföljer dem, kallas värkar (Gammalsv. kyngar). Dessa värkar uppträda i början svaga och mera sällan, s. k. förebådande, blifva derefter starkare samt öppna och utplåna modermunnen, förberedande, och blifva slutligen ännu starkare och tätare samt utdrifva fostret genom bäckenringen, drifvande; allra starkast äro de af moderns krystningar understödda krystvärkar, som fullständigt utdrifva fostret. Svagare åter äro de efterbördsvärkar, som utdrifva efterbörden, och de eftervärkar, som under dagarna närmast efter förlossningen aflägsna blod, blodlefrar o. d. Lifmoderns tillbörliga förhållande är således för förlossningens regelbundna gång af särdeles stor vigt. Deremot äfventyras förlossningen i hög grad, om lifmodern är sned eller vanformad, och i synnerhet om dess sammandragningar icke äro normala, utan antingen för starka, krampaktiga, hvilket vid starkt motstånd kan föranleda lifmoderns bristning, eller för svaga, då förlossningsarbetet kan alldeles afstanna. -- Utom ofvannämnda förhållanden finnes en mängd andra, som kunna inverka mer eller mindre störande på en förlossning. Vid betraktande af alla dessa omständigheter förvånas man ej öfver att olika förlossningar hafva så olika förlopp och utgång. Ett arbete, som den ena qvinnan nästan utan smärta lyckligt och väl utför på en eller ett par timmar, ja ännu hastigare, kan för en annan fordra dagar samt den obstetriska konstens ingripande. De medel, af hvilka konsten betjenar sig, äro antingen blott händerna (manuel operation, såsom vändning, extraktion), eller instrument (instrumental-förlossning), af hvilka det märkvärdigaste och lindrigaste är förlossningstången. Numera användas sällan medikament, såsom mjöldryga och andra medel att förstärka värkarna. F. B.