Foster

Foster (Lat. foetus) kallas menniskan och däggdjuret under den period af sin utveckling (fosterperioden), då de ännu tillhöra moderlifvet. Under den tidigaste delen af denna period, innan formerna ännu utbildat sig, benämnes fostret vanligen embryo (se d. o.). Hela fosterperioden utgör hos menniskan vanligen 280 dagar eller 40 veckor (10 månader à 28 dagar). I slutet af första månaden har ägget storleken af ett dufägg, embryot är 1 cm. långt och liknar embryonen hos däggdjuren. Det är starkt krökt, har gälbågar (liknande fiskarnas), tydlig svans och endast antydning till extremiteter. I slutet af andra månaden blir ägget hönsäggstort; embryot, 3 cm. långt, med en vigt af 4 gr., antager den blifvande fosterkroppens form med tydliga extremiteter; i de broskartade nyckelbenen och underkäksbenen uppträda benkärnor (ossifikationspunkter). I tredje månaden blir ägget stort som ett gåsägg, fostret uppnår en längd af 7--9 cm. och en vigt af ända till 20 gr.; i de flesta benen bilda sig ossifikationspunkter; fingrar, tår och naglar äfvensom yttre genitalia börja utbilda sig. I fjerde månaden blir fostret 10--17 cm. långt och väger ända till 120 gr. Könen kunna urskiljas. I femte månaden är fostret 18--27 cm. och väger i medeltal 284 gr. Hår uppträder på hufvudet och ullhår (lanugo) öfver hela kroppen. I sjette månaden är fostrets längd 28--34 cm. och medelvigt 634 gr. I underhudscellväfven börjar fett aflagra sig, men ännu ofullständigt, så att huden är starkt skrynklig. Hufvudet är ännu oformligt stort. Ett under denna månad framfödt foster kan väl göra inspirationsrörelser och röra lemmarna, men dör inom kort. I sjunde månaden är fostret 35--38 cm. långt och väger 1,218 gr. Ögonlocken äro skilda; kroppen är mager; huden är röd och betäckt med hudsmörja (vernix caseosa). Foster, som födas under 24:de--28:de veckan kunna röra lemmarna rätt lifligt, men skrika svagt och dö nästan alltid under de första timmarna eller dagarna, oaktadt den sorgfälligaste vård. I åttonde månaden är fostrets längd 39--41 cm. och dess medelvigt 1,569 gr. Den hinna, som förut varit utspänd i ögonens pupillaröppning ("pupillarinembranen"), försvinner. Foster födda vid denna tid (28:de--32:dra veckan) kunna under gynsamma omständigheter hållas vid lif, men duka ofta under. I nionde månaden är längden 42--44 cm.; medelvigten 1,970 gr. Genom rikligare fettbildning äro kroppsformerna rundare, ansigtet mindre skrynkligt. De under 32:dra--36:te veckan födda barnen visa väl en vida betydligare mortalitet än fullgångna, men kunna dock genom god vård bevaras vid lif. I tionde månadens första veckor är fostret 45--47 cm. långt och väger 2,334 gr. Ullhåret börjar gå bort, men är dock ännu tydligt öfverallt, i synnerhet på skuldrorna. Naglarna räcka icke ut till fingerspetsarna. Under de sista tvänne veckorna antager fostret alla karakterer af ett fullgånget eller moget foster. Tecknen på fostrets fullgångenhet äro följande: medellängd 51 cm., medelvigt 3 1/4 kg.; huden hvit, fint ullhår endast på skuldrorna; fostret mer eller mindre betäckt med hudsmörja, sammansatt af epitelier, ullhår och sekret från talgkörtlar; hufvudhåret merendels mörkt, 1--1 1/2 tum långt; näsans och öronens brosk hårda; naglarna äfven hårda, hornartade och nående, åtminstone på fingrarna, öfver fingerblomman; nafvelsträngen fäst något nedanför midten af kroppen; hufvudskålsbenen hårda, liggande tätt intill hvarandra; benkärnan i lårbenets nedre epifys 1/2 cm. i största genomsnittet. Barnet skriker straxt efter födelsen med kraftig stämma, rör raskt lemmarna, uttömmer urin och svart eller brungrönt barnbeck (meconiiim), bestående af slem, galla, tarm-epitelier, epidermisceller och ullhår samt kristaller af cholestearin och haematoidin. Omogna eller ofullgångna foster äro antingen så litet utvecklade, att de efter födelsen icke kunna bibehållas vid lif, eller så långt komna, att lifvet genom omsorgsfull vård kan bevaras. Ehuru gränsen ej är så noga bestämd, antager man i allmänhet, att ett foster, som födes, innan det uppnått 28--30 veckors ålder, icke kan behållas vid lif. Ett sådant fosters framfödande kallas missfall (abortus) eller oliflig förtidsbörd. Ett foster vid 30--40 veckors ålder kan genom tjenlig vård bevaras vid lif och kallas derför liflig förtiding och dess framfödande liflig förtidsbörd (partus praematurus). Förtidsbörden kan, liksom aborten, inträda spontant, d. v. s. genom naturens egen åtgärd, eller framkallas med konst (partus arte praematurus). F. B.