Albuminuri

Albuminuri (af Lat. albumen, ägghvita, och Grek. urein, kasta sitt vatten), med., afsöndring af ägghvitehaltig urin. I friska tillståndet innehåller menniskans urin icke ägghvita. Albuminurien är sålunda ett abnormt, sjukligt tillstånd och förekommer såsom ett betydelsefullt symptom vid flere olikartade rubbningar i menniskokroppen. Framför allt finnes den vid sjukdomar i njurarne, i synnerhet vid njurinflammation, samt vid förändringar i blodtrycket inom njurarnes kärl, t. ex. ofta vid hjertfel. Då rubbningar i njurarnes verksamhet och verkliga inflammatoriska processer i dessa organ ofta förekomma vid febrar, finner man också ofta vid febersjukdomar ägghvita i urinen: så t. ex. är albuminuri mycket vanlig vid skarlakansfeber. Äfven vid sjukdomar i urinvägarne (njurbäckenen, urinledarne, urinblåsan och urinröret) förekommer ofta ägghvita i urinen. Albuminurien är sålunda icke, såsom man ofta hör antagas, en sjelfständig sjukdom, och den svenska benämningen "ägghvitesjuka" är oegentlig. Den med urinen ur blodet afsöndrade ägghvitemängden är ofta helt ringa, och blodets förlust af ägghvita utan vidare betydelse för organismen. I andra fall åter kan ägghvitemängden i urinen och på samma gång sålunda blodets förlust af ägghvita blifva mycket betydlig, ända till 30 gram och deröfver på dygnet. Om blodets ägghviteförlust icke kan ersättas, blir blodet abnormt ägghvitefattigt, sålunda relativt vattenhaltigare än vanligt, och en sådan blodbeskaffenhet ger lätt anledning till vattsot. P. W.