Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Foroni

Ämne: Italienska och franska operatonsättare · Tonsättare och musiker

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 63 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Foroni, Jacopo Giovanni Battista, italiensk tonsättare, född d. 25 Juli 1825 i Valeggio nära Verona, erhöll af sin fader en musikalisk uppfostran, men egnade sig en tid åt militäryrket och tjenstgjorde såsom ingeniör-officer. Emellertid fick han tillfälle att studera i Milano för den i synnerhet såsom kritiker utmärkte Mazzuccato, hvilken, enligt eget erkännande, på 10 timmar bibragte honom större skicklighet i instrumentationen än läraren sjelf egde. Sedan några af F. utgifna kompositioner för sång och piano -- på hvilket instrument han var virtuos -- vunnit allmänt bifall, egnade han sig uteslutande åt den konst, som varit hans ursprungliga böjelse. Bland annat komponerade han operorna I gladiatori ock Margliertta, hvilka gåfvos i Milano, den senare 1848, med stor framgång. Derefter reste han, såsom konsert- eller kapellmästare vid italienska trupper, i Holland, Belgien, Frankrike, Spanien och Sverige, öfverallt väckande uppseende genom sin dirigenttalang och sin färdighet i prima vistaoch partiturspel. 1849 var han orkesteranförare för ett då i Stockholm uppträdande italienskt sällskap, komponerade för detsamma operan Cristina di Suezia och utnämndes efter J. F. Berwalds afgång s. å. till kapellmästare vid k. teatern. På denna post förstod han att i hofkapellets prestationer ingjuta en eld och fulländning, som bragte detsamma på en höjd, hvilken det förut icke intagit, om ej under Du Puy. Äfven skref han musik till en mängd vådeviller och tillfällighetsstycken samt till operetten Advokaten Patelin, som gafs 1858, kort efter tonsättarens plötsliga död, af kolera, d. 8 sept. s. å. -- Spirituel kompositör och anförare, vänsäll, öppen och gladlynt till sitt väsende, blef F. snart högt uppburen i sitt nya fädernesland, för hvars angelägenheter (äfven politiska och literära) han lifligt intresserade sig. Han hör till de icke få italienske mästare, hvilka, ej fullt förstådda i sitt hemland, på främmande ort utvecklat sitt geni och vunnit ryktbarhet. Först i nyaste tid, sedan "Società del quartetto" låtit spela hans färgpräktiga och skönt modellerade fantastiska uvertyr (tillegnad svenska hofkapellet), och sedan orkestern vid teatern "La Scala" i Milano under jubel föredragit densamma i Trocaderon under verldsutställningen i Paris, hafva italienarna vaknat till insigt om, att de i F. ega något för Italien ovanligt, en instrumentalkompositör af hög rang, visserligen ej någon Beethoven, såsom deras musik-kritici nu vilja göra troligt, men dock en konstnär, hvilken, om han fått lefva och verka för sitt land, säkerligen skulle bidragit att lyfta dettas rent musikaliska kultur ett godt stycke framåt. Äfven Sverige kan med stolthet räkna honom som sin, och i "Advokaten Patelin" eger det en klassisk operett, hvars friskt porlande koloratur och blomstrande glada, musikaliska lif ännu anslå med oförminskad styrka. Utom de redan nämnda verken komponerade F. mässor, en stråkqvartett, två konsertuvertyrer, en triumfmarsch, solo- och flerstämmiga sånger, pianoetyder m. m. A. L.