Frankel

Frankel, Zacharias, judisk teolog, f. 1801 i Prag, blef 1831 rabbin i kretsen Leitmeritz (Böhmen). 1836 utsågs han till öfverrabbin i Dresden och Leipzig samt 1854 i Breslau, hvarjämte han s. å. blef direktor för det judisk-teologiska seminariet derstädes. I Sachsen bidrog han verksamt till judendomens erkännande såsom en i staten berättigad konfession. Genom sin för sachsiska landtdagen framlagda skrift Die eidesleistung der juden in theologischer und historischer beziehung (1840) föranledde han afskaffandet af den föråldrade jude-eden och förberedde judarnas erhållande af fullständig medborgarrätt. Såsom vetenskaplig forskare gjorde han till sin uppgift att främja kunskapen om Talmud och att gifva en historisk framställning af dess utveckling. Efter flere förberedande arbeten i denna riktning utgaf han Die einleitung in die Mischna (1859; ett häfte bilagor och register, 1867) och Die einleitung in den jerusalemischen Talmud (1870). 1844--46 redigerade han "Zeitschrift für die religiösen interessen des judenthums", och 1852-- 68 "Monatsschrift für geschichte und wissenschaft des judenthums". F. var den erkände ledaren för det religiösa medelvägspartiet inom judendomen. Han var en kraftfull man med redbar karakter och höga syften. Hans vetenskapliga förtjenster vunno erkännande äfven bland kristna teologer. Död 1875.