Franken

Franken l. Öst-Frank en, till åtskilnad från Vest-Franken (Neustrien, Frankrike), var ett tyskt hertigdöme kring Mainfloden. Det omfattade ursprungligen icke blott hela Mains, utan äfven nedre Neckars, Lahns och Fuldas flodområden samt en landsträcka på venstra Rhenstranden (från Selz till Bingen, med städerna Speier, Worms och Mainz). Efter den thüringska hertigättens utgång, i början af 700-talet, hörde äfven Thüringen till F., men Thüringen, Hessen och andra områden afsöndrades sedan derifrån. F. fick sitt namn efter de franker, som invandrade dit efter frankerkonungen Klodvigs seger öfver alemannerna (496). De franker, som bosatte sig i F., voro till största delen saliska franker, hvilket bevisas deraf att salisk lag länge var rådande i F. Öst-frankerna voro en af de tyska hufvudstammarna. Den förste hertigen af F. var Konrad, som 911 blef tysk konung, Konrad I, och från hvilken det saliska kejsarehuset härstammade. Då Konrad blef konung, lemnade han F. åt sin broder Eberhard. Men sedan denne, som i förbund med hertig Gieselbert af Lothringen gjort uppror mot konung (sedermera kejsar) Otto I, stupat i slaget vid Andernach, 939, indrogs den hertigliga värdigheten i F. Den återställdes väl af kejsar Konrad II Saliern, som gaf den åt sin slägting Konrad den yngre, 1024; men efter dennes död, 1039, indrogs den åter. Kejsar Henrik IV (d. 1106) gaf hertigdömet åt sin dotter Agnes, som var gift med Fredrik af Hohenstaufen, hertig af Schwaben. Efter den hohenstaufiska ättens utgång upphörde den hertigliga värdigheten i F. för alltid. F. utgjorde dock efter denna tid ett eget geografisk-etnografiskt område, hvars innevånare fortfarande bilda en egen stam, med egen dialekt o. s. v. Vid tyska rikets indelning i kretsar (1512) blef F. en egen krets, Frankiska kretsen, omfattande landet kring öfre och mellersta Main. S. F. H.