Sida 91
Franker, germansk folkstam
såsom en i staten berättigad konfession. Genom sin för sachsiska landtdagen framlagda skrift Die eidesleistung der juden in theologischer und historischer beziehung (1840) föranledde han afskaffandet af den föråldrade jude-eden och förberedde judarnas erhållande af fullständig medborgarrätt. Såsom vetenskaplig forskare gjorde han till sin uppgift att främja kunskapen om Talmud och att gifva en historisk framställning af dess utveckling. Efter flere förberedande arbeten i denna riktning utgaf han Die einleitung in die Mischna (1859; ett häfte bilagor och register, 1867) och Die einleitung in den jerusalemischen Talmud (1870). 1844--46 redigerade han "Zeitschrift für die religiösen interessen des judenthums", och 1852-- 68 "Monatsschrift für geschichte und wissenschaft des judenthums". F. var den erkände ledaren för det religiösa medelvägspartiet inom judendomen. Han var en kraftfull man med redbar karakter och höga syften. Hans vetenskapliga förtjenster vunno erkännande äfven bland kristna teologer. Död 1875.
Franken l. Öst-Frank en, till åtskilnad från Vest-Franken (Neustrien, Frankrike), var ett tyskt hertigdöme kring Mainfloden. Det omfattade ursprungligen icke blott hela Mains, utan äfven nedre Neckars, Lahns och Fuldas flodområden samt en landsträcka på venstra Rhenstranden (från Selz till Bingen, med städerna Speier, Worms och Mainz). Efter den thüringska hertigättens utgång, i början af 700-talet, hörde äfven Thüringen till F., men Thüringen, Hessen och andra områden afsöndrades sedan derifrån. F. fick sitt namn efter de franker, som invandrade dit efter frankerkonungen Klodvigs seger öfver alemannerna (496). De franker, som bosatte sig i F., voro till största delen saliska franker, hvilket bevisas deraf att salisk lag länge var rådande i F. Öst-frankerna voro en af de tyska hufvudstammarna. Den förste hertigen af F. var Konrad, som 911 blef tysk konung, Konrad I, och från hvilken det saliska kejsarehuset härstammade. Då Konrad blef konung, lemnade han F. åt sin broder Eberhard. Men sedan denne, som i förbund med hertig Gieselbert af Lothringen gjort uppror mot konung (sedermera kejsar) Otto I, stupat i slaget vid Andernach, 939, indrogs den hertigliga värdigheten i F. Den återställdes väl af kejsar Konrad II Saliern, som gaf den åt sin slägting Konrad den yngre, 1024; men efter dennes död, 1039, indrogs den åter. Kejsar Henrik IV (d. 1106) gaf hertigdömet åt sin dotter Agnes, som var gift med Fredrik af Hohenstaufen, hertig af Schwaben. Efter den hohenstaufiska ättens utgång upphörde den hertigliga värdigheten i F. för alltid. F. utgjorde dock efter denna tid ett eget geografisk-etnografiskt område, hvars innevånare fortfarande bilda en egen stam, med egen dialekt o. s. v. Vid tyska rikets indelning i kretsar (1512) blef F. en egen krets, Frankiska kretsen, omfattande landet kring öfre och mellersta Main. S. F. H.
Frankenberg. 1. Fabriksstad i konungariket Sachsen, kretsen Zwickau. Omkr. 11,000 innev. Tillverkning af ylle-, bomulls- och sidentyg,
cigarrer; jerngjuteri och maskinverkstad. -- 2. Kretsstad i preussiska regeringsområdet Kassel (Hessen-Nassau), vid Eder. Omkr. 3,000 innev. Klädestillverkning. Koppar- och silfverbergverk.
Frankenberg, Johann Heinrich von, katolsk prelat, f. 1726 i Glogau, blef 1759 ärkebiskop i Mecheln och 1778 kardinal. Han bekämpade i Belgien ifrigt de reformer på den kyrkliga lagstiftningens område, som först kejsar Josef II och sedan (efter landets eröfring af fransmännen 1792) det franska nationalkonventet sökte genomföra. F. dömdes derför 1797 till deportation. Död 1804.
Frankenhausen, stad i furstendömet Schwarzburg-Rudolstadt, vid foten af Schlachtberg och en arm af Wipper. 4,725 innev. (1875). Furstligt slott. Saltverk. Bad. Tillverkning af musikinstrument. Vid F. stod, under det stora bondekriget, d. 15 Maj 1525, ett slag, i hvilket de upproriske bönderna, under Tomas Münzer, besegrades af sachsiska, braunschweigska och hessiska trupper på det efter striden uppkallade Schlachtberg.
Frankenhöhe, bergås i vestra Bajern, utgör vattendelaren mellan Neckars tillflöden å ena sidan samt Donaus och Regnitz' å den andra. Den betraktas äfven såsom gränsskilnaden mellan de schwabiska och frankiska landskapen. Högsta höjden är Spitalwald, 552 m.
Frankenstein, kretsstad i preussiska regeringsområdet Breslau (Schlesien), vid Pausebach, en biflod till Neisse. 7,486 innev. (1875). Betydande spannmålshandel.
Frankenthal, stad i bajerska regeringsområdet Pfalz (Rhenpfalz), vid Isenach och en kanal till Rhen. 7,907 innev. (1875). Maskinverkstäder, klockgjuterier (i F. göts 1874 den för Köln-domen afsedda, 500 ctr tunga "Kaiser-glocke"). Stor trävaruhandel.
Frankenwald, en skogbevuxen bergsträckning i mellersta Tyskland, bildar föreningslänken mellan Thüringerwald och Fichtelgebirge. Medelhöjd 600 m.
Franker. 1. Germansk folkstam. Namnet franker (Lat. franci) förekommer i historien först i senare hälften af 200-talet och var då gemensamt för en mängd fylken i nordvestra Germanien, vid Rhens nedre lopp mellan alemanner, sachsare, friser och den romerska riksgränsen vid Rhen. Till frankerna synas hafva blifvit räknade chatter, som några nyare forskare vilja anse för sjelfva hufvudfolket i det frankiska förbundet, chattuarier, brukterer, ampsivarier, chamaver m. fl. Frankerna oroade genom ständiga plundringståg det romerska Gallien och framträngde en gång, under kejsar Gallienus' regering (260--68), ända till Spanien och Afrika. -- Senare skilde man mellan saliska och ripuariska franker. De förra torde väl ursprungligen hafva bott vid floden Isala (Ijssel), der det, i det nuv. Overijssel, ännu finnes ett "Salland". (En nyare forskares antagande att de varit identiska med bataverna torde svårligen låta förena sig med källornas vittnesbörd.) Gynnade af usurpatorn Carausius, som med deras och sachsarnas bistånd år 288 upphöjde sig till kejsare och bemäktigade sig Britannien, invandrade
Källa: Project Runeberg ·
