Sida 711
Goulard, Marc Thomas Eugène de
lemnade G. för andra gången ministèren, men inträdde åter i den efter presidentvalet i Dec. 1848. 1851 utgick han ur regeringen och invaldes 1857 i lagstiftande församlingen, men då han vägrade aflägga ed på författningen, kunde han ej vinna inträde i församlingen. Död 1862.
Goudimel, Claude, fransk kontrapunktist, f. omkr. 1500 vid Avignon, kom omkr. 1535 till Rom, der Palestrina, Nanini m. fl. blefvo hans lärjungar, men återvände senare till Frankrike, der han 1572 under Bartolomeinatten blef mördad. Huruvida han verkligen varit hugenott är oafgjordt; säkert är deremot, att han 1565 satte Marots och de Bèzes psalmöfversättning fyrstämmigt, sannolikt med bibehållande af Wilh. Francks af kalvinisterna antagna melodier. Detta arbete begagnas ännu i dag af de reformerta, och äfven lutherska kyrkan har derur hemtat koraler. G:s stil är i mycket beslägtad med Palestrinas; han skref fullstämmigt, utan kanoniska förkonstlingar, men alltid imiterande och utomordentligt korrekt. Hans troligen äldsta verk ligga som manuskript i Vatikanen. Tryckta sådana finnas i diverse samlingar, t. ex. La fleur des chansons (1574). A. L.
Gouge [gousj], Fr., kir., en hålmejsel med i skäret afrundade hörn, som af kirurgerna begagnas vid operationer på ben, då det gäller att borttaga stycken deraf för att åtkomma och aflägsna i benens inre befintliga döda benpartier eller att öppna varhålor. Både hålmejseln och den vanliga mejseln begagnas inom kirurgien allt mer och mer i stället för sågen (likväl naturligtvis ej vid amputationer), och en van hand skär dermed i ben med samma säkerhet som med knifven i de mjuka delarna. Man har äfven konstruerat en särskild tång, hvars båda betar äro formade som gouger, gouge-tång, och dermed kan en betydlig kraft utöfvas i och för afskiljandet af framspringande benkanter. Rsr.
Gouges [gousj], Olympe de, f. 1755, var dotter till en nipperhandlerska och kom vid 18 års ålder till Paris, der hon sedermera greps af revolutionens idéer och skall hafva stiftat parisqvinnornas radikala klubb, les tricoteuses. Vid Ludvig XVI:s process (1792) erbjöd hon sig emellertid att försvara konungen och bekämpade derefter skräckregeringen, hvilket föranledde hennes afrättning, i slutet af 1793. Hon författade flere teaterpjeser, romaner och broschyrer.
Gough [göff], Hugh, lord, engelsk fältherre, f. 1779, inträdde 1794 i armén, deltog 1809 i fälttåget på spanska halfön, befordrades 1830 till generalmajor och erhöll 1841 öfverbefälet i kriget mot Kina. Der utmärkte han sig så, att han efter freden (1842) utnämndes till baronet och generallöjtnant samt till befälhafvare öfver trupperna i Ostindien. G. besegrade 1843 mahratterna vid Maharadjpur och sikherna vid Mudki (1845) och Sobraon (1846), hvilka bedrifter medförde hans kreering till peer (1846). Under 1849 års fälttåg mot sikherna uppref han vid Gudjerat deras här och införlifvade kort derefter Pandjab med Britiska riket. S. å. blef han viscount af Gudjerat och Limerick. 1862 utnämndes G. till fältmarskalk. Död 1869.
Gough [göff], John, amerikansk nykterhetspredikant, född i England 1817, emigrerade 1829 till Nord-Amerika, kom i bokbindarelära och förföll i dryckenskap. På ett nykterhetsmöte 1842 afgaf han löfte om återhållsamhet och började kort derefter uppträda som predikant. Såsom sådan vann han stort anseende icke blott i Nord-Amerika, utan äfven i England, som han besökte 1853, 1857--60 och 1878. Han har utgifvit Autobiography (1846) och Orations (1854).
Goujon [-sjång], Jean, Frankrikes förnämste bildhuggare under 1500-talet. Hans födelseår och dödsår äro icke kända. G:s äldsta bekanta verk voro skulpturer för kyrkan St. Germain l'Auxerrois, utförda 1541--44, af hvilka 5 reliefer med ädla framställningar af de fyra evangelisterna och Kristi grafläggning finnas i behåll (i Louvre). Förträffliga äro äfven de 1550 utförda relieferna på Fontaine des innocents i Paris, af hvilka 3 äfvenledes förvaras i Louvre, samt de fyra karyatiderna till en tribun i en sal i Louvre. Honom tillskrifves vidare den grafvård, som Diana af Poitiers i Rouens katedral reste åt sin 1531 aflidne gemål, hertig Louis de Brezé; man vet nämligen säkert, att G. var verksam i Rouen 1541--42. Likaledes tillskrifvas honom fyra reliefer i Louvre (framställande nymfer, en vattengenius och Venus), hvilka i stil fullkomligt öfverensstämma med hans öfriga verk. Med full visshet härstamma från honom den hvilande Diana, som nu befinner sig i Louvre, men ursprungligen tillhörde en brunn i slottet Anet, hvilket Henrik II 1548 lät uppföra åt sin älskarinna Diana af Poitiers. Man har derför också sagt, ehuru med orätt, att bildens hufvud vore ett porträtt af henne. Slutligen är det äfven bekräftadt, att han 1555--62 var sysselsatt vid Louvres byggande, hvaremot det är en saga, att han som hugenott sköts Bartolomeinatten (mellan d. 23 och 24 Aug. 1572) under arbetet med de nämnda karyatiderna. -- G. fick säkerligen sin utveckling i Italien. Han hörde till de få konstnärer, som, under den plastiska stilens urartande genom att böja sig under måleriets spira, bibehöll ett rätt begrepp om verklig reliefstil, förmodligen, såsom Lübke säger, på grund deraf att han oftast komponerade sina arbeten för direkt förbindelse med arkitektoniska verk. I sin stil följde G. den riktning, som först angafs af Primaticcio, hvars i Frankrike införda långsträckta proportioner han upptog i sina figurer. Ett och annat sökt i ställning och draperi kan ej häller förnekas, men i det hela utmärker han sig för en enkelhet och ett behag, som tillsammans med hans märkvärdiga stilkänsla verka högst tillfredsställande. C. R. N.
Goulard [-lar], Marc Thomas Eugene de, fransk statsman, f. 1808, slog sig 1830 ned som advokat i Paris samt var 1846--48 medlem af deputeradekammaren. I Febr. 1871 blef han medlem af nationalförsamlingen och skickades såsom fullmäktig till fredsunderhandlingarna i Frankfurt. 1872 blef han först handels-, sedan finansminister och emitterade det ryktbara 3 milliards-lånet samt genomdref den
Källa: Project Runeberg ·
