Sida 445
Garbo, Raffaellino del (Capponi)
skulle synas svart. Fogeln tillhör mellersta och södra Afrika samt Madagaskar. Han lefver förnämligast af snäckor och musslor, hvilka han öppnar med stor skicklighet. Både gamla och unga ätas; de senares kött betraktas vid Zambesi som en läckerhet. Indiska gapnäbben, Anastomus coromandelicus, förekommer i norra och mellersta Indien samt jagas der med falskar eller fångas i snaror, med musslor till lockbete. C. R. S.
Gara (T. garmachen, göra färdig, ren), rena råkoppar derigenom att densamma smältes i en särskild härd och utsättes för syrsättning (oxidering) medelst luft (bläster) eller andra oxiderande gaser, så att svafvel, jern med flere i råkopparn befintliga ämnen, hvilka lättare syrsättas än kopparn, aflägsnas. Sådan renad råkoppar kallas garkoppar. Om denna icke skulle vara nog ren eller, hvilket vanligast händer, den skulle vara öfvergår, så att den, huru ren från andra ämnen, innehåller kopparoxidul (till följd hvaraf den hvarken kan smidas eller valsas), så omsmältes densamma i degel eller härd med kol, stundom med ringa tillsats af bly. Sålunda blir kopparn slutligen hammargar, det vill säga smidbar och duglig till valsning. L. R.
Garanceux [-rangsö]. Se Garancin.
Garancin (Fr. garancine) l. krappkol, ett preparat af krapp (roten af Rubia tinctorum), som innehåller dennas färgande beståndsdelar i mera koncentrerad och lättlöslig form än den, hvaruti de förekomma i krapproten. Garancin, som anses ega 3--4 gånger så stor färgande förmåga som krapp, framställes genom att upphetta finmalen krapp med svafvelsyra till omkr. 100° (hvarigenom en del för färgningen hinderliga ämnen kolas och förstöras). Derefter borttvättas syran, och återstoden, som utgör garancinen, pressas och torkas. Af krapp, som redan en gång användts till färgning, men likväl fortfarande innehåller en del färgämnen, beredes på liknande sätt ett preparat, som kallas garanceux, och hvilket naturligtvis har mindre färgande förmåga samt följaktligen mindre värde än garancin. S. J-n.
Garant [-rang], Fr. (af Fornhögt. werên, gå i borgen), ansvarig, borgesman. -- Garantera (Fr. garantir), gå i borgen för, ansvara för, tillförsäkra. -- Garanti (Fr. garantie), säkerhet.
Garanti-fördrag, ett fördrag, genom hvilket en eller flere makter förbinda sig att upprätthålla (garantera) ett visst tillstånd inom en stat (med afseende på område, författning o. d.) eller vissa internationella förhållandens bestånd. -- Märkligare garantifördrag äro garantitraktaten i Haag 1681, hvarigenom Sverige och Nederländska republiken förbundo sig att upprätthålla 1678 och 1679 års freder; de fördrag, som på 1720- och 1730-talet afslötos angående den pragmatiska sanktionen i Österrike; 1855 års Novembertraktat, i hvilken vestmakterna garanterade Sverige-Norges integritet; 1867 års Londonfördrag, i hvilket Luxemburgs neutralitet garanterades af stormakterna. Vestfaliska freden 1648 var så till vida ett garantifördrag, som Sverige och Frankrike genom
densamma åtogo sig att vaka öfver fredsvilkorens uppfyllande.
Garasjanin, Ilia, serbisk statsman, f. 1807, blef 1844 inrikesminister och 1852 konseljpresident. 1853 måste han nedlägga sitt ämbete till följd af påtryckningar af det ryssvänliga partiet, men blef 1857 åter inrikesminister. Vid furst Alexanders afsättning, 1858, afgick han ur ministèren, i hvilken han 1862 åter inträdde som konseljpresident. 1867 lemnade han statens tjenst. Död 1874.
Garat [-ra], Dominique Joseph, fransk statsman och författare, f. 1749, egnade sig först åt advokatyrket. 1789 blef han medlem af États généraux och 1792 justitieminister samt hade såsom sådan att för Ludvig XVI uppläsa hans dödsdom. 1793 blef han inrikesminister, men tog snart afsked från detta ämbete och började då redigera tidningen "Salut public". 1794 utnämndes han till undervisningsminister och blef kort derefter s. å. professor vid École normale. Sistnämnda år invaldes han i "De gamles råd", utnämndes sedan af Napoleon till senator och blef under de hundra dagarna medlem af representantkammaren, der han talade mot bourbonerna. G. var en klen statsman, men god skriftställare. Hans förnämsta arbeten äro Mémoires sur la révolution (1795; ny uppl. 1862) och Mémoires sur la vie de M. Suard etc. (1820). Död 1833. V. K-r.
Garat [-ra], Pierre Jean, fransk sångare, f. 1764, studerade under Franz Beck. Under skräckregeringen (han hade varit gunstling hos Marie Antoinette) flydde han och konserterade sedermera tillsammans med Rode i Hamburg. Återkommen till Paris 1795, uppträdde han der med så lysande framgång, att han utnämndes till professor i sång vid konservatoriet (1799). Död 1823. Han egde en uttrycksfull röst (med omfång af både bariton och tenor), fin smak, förvånande minne och stor härmningsförmåga samt utmärkte sig i synnerhet i Glucks operor. Bland hans elever nämnas Nourrit, Roland, Branchu m. fl. storheter. A. L.
Garavaglia [-valja], Giovita, italiensk kopparstickare, f. 1790 i Pavia, der han lärde kopparstickarekonsten hos Anderloni, flyttade 1808 till Milano och fortsatte der sina studier under Longhis ledning, 1833 blef han professor vid akademien i Florens. Död derstädes 1835. Bland G:s mest kända och värderade arbeten märkas Heliga familjen (1817) och Madonna della sedia (1828), båda efter Rafael, Den hel. Magdalena (efter C. Dolci), David med Goliats hufvud (efter Guercino) samt porträtt af Beatrice Cenci (efter G. Reni) och Karl V.
Garay [garai], Johan, ungersk skald, f. 1812, d. 1853, var 1834--36 en af redaktörerna för tidningen "Regélö" och 1838--39 hufvudredaktör för "Hirnök". Utom åtskilliga dramer och berättelser författade han en stor mängd ballader, Arpádok (1847; ny uppl. 1848) och rent lyriska dikter, Balatoni kagylók (1843). En samling af hans dikter utkom 1854.
Garbo, Raffaellino del (egentl. R. Capponi), italiensk målare af den florentinska skolan, f. 1466, d. 1524, var lärjunge af Filippino
Källa: Project Runeberg ·
