Sida 470
Gasser, Hans
déjauts des chrétiens d'aujour d'hui (1853), Les corporations monastiques au sein du protestantisme (1855), Les horizons prochains et célestes (1858--59; "Guds himmel, eller odödlighet, återseende och evig" kärlek", 1868).
Gaspé, halfö i britiska Nord-Amerika, mellan S:t Lawrence-flodens mynning1 och Chaleur-viken.
Gasretort. Se Gas.
Gass, Friedrich Wilhelm Heinrich Joachim, tysk teolog, född 1813 i Breslau. Han blef 1846 e. o. teologie professor vid universitetet derstädes, 1847 e. o. och 1855 ordinarie professor i Greifswald, 1861 i Giessen och 1868 i Heidelberg. G., som rönt lifligt intryck af Schleiermachers skrifter, är en frisinnad unionsteolog. Hans skrifter äro af ett öfvervägande historiskt, i synnerhet dogmhistoriskt, innehåll. De vigtigaste: äro De utroque Jesu Christi nomine in novo testamente, obvio dei filio et hominis (1840), Gennadius und Pletho, aristotelismus und platonismus in der griechischen kirche (1844), Georg Calixt (1846), Die mystik des Nicolaus Cabasilas vom leben in Christo (1849), Geschichte der protestantischen dogmatik (1854--67), Die lehre vom gewissen, ein beitrag zur ethik (1869), Symbolik der griechischen kirche (1872), Optimismus und pessimismus, der gang der christlischen welt- und lebensansicht (1876).
Gassa (Gaza), urgammal stad i syd vestra Palestina, 7 km. från hafvet, på en af trädgårdar och olivlundar omgifven höjd, El Montar. Omkr. 16,000 innev. Säte för en grekisk och en armenisk biskop. Station för karavanerna mellan Syrien och Egypten. -- G. var i forntiden den förnämsta af filistéernas fem furstestäder, starkt befäst och skådeplatsen för Simsons hjeltedater. Staden har spelat en betydelsefull rol i forn-, medel- och nyare tidens krigshistoria. Der blef Demetrius Poliorcetes 312 f. Kr. slagen af Ptolemseus, der besegrades 1244 de tre riddareordnarna af kovaresmierna och 1516 mamlukerna af turkarna. 1799 intogs G. af fransmännen under Kléber.
Gassaniderna (Gazaniderna), arabisk konungaslägt, herskade i Hedjas och en del af Syrien från första årh. af den kristna tidräkningen till 637, då deras rike, efter de kristnes nederlag vid Jarmukfloden (634) förenades med kalifatet. Konungarna af denna dynasti buro, likasom de forna nabataeernas, namnet Hárit. I 4:de årh. antoge de kristendomen på grund af en förnärmelse, som kalifen Omar tillfogat deras konung.
Gassendi [gassängdi 1. -sang-], Pierre, fransk naturforskare och filosof, f. 1592, blef, sedan han egnat större delen af sitt lif åt det andliga kallet, 1645 utnämnd till professor i matematik vid Collége royal i Paris. Död 1655. -- Såsom astronom anställde G. en mängd olikartade iakttagelser. Bland annat var han en af de få personer, som observerade Merkurius-passagen d. 7 Nov. 1631. I den astronomiska teorien var han en anhängare af Copernicus och bidrog mycket till utbredningen af densammes åsigter. G:s biografier (öfver Tyge Brahe, Copernicus, Kegiomontanus m. fl.) äro af högt värde. -- Äfven i fysikens historia intager G. ett
framstående rum, i synnerhet genom sin verksamhet för spridandet af Galileis läror. Dock gjorde han äfven sjelfständiga experiment öfver kroppars fall och förklarade alldeles riktigt den företeelsen att kroppar, fritt nedfallande utefter masten på ett i rörelse varande fartyg, bibehålla parallellismen med densamma. Äfvenså bevisade han experimentelt, att fortplantningshastigheten är densamma för höga och låga toner. G. var en afgjord motståndare till Aristoteles samt anslöt sig närmast till Epicurus och dennes lära om atomerna, hvilken han dock ej obetydligt modifierade. -- Hans rent filosofiska skrifter, som vittna om vidsträckt och grundlig lärdom, hafva nästan uteslutande historiskt intresse (jfr Feuerbach, "Geschichte der neuern philosophie von Bacon von Verulam bis Benedict Spinoza"). Han var en ifrig motståndare till Cartesius och dref sin opposition på ett sådant sätt, att hela det lärda Frankrike tidtals var deladt i två motsatta läger: gassendister och cartesianer. G. var således en man, på hvilken samtiden hade sina blickar fästa. Deraf förklaras det stora och välgörande inflytande han öfvade på naturforskningens utveckling i sitt fädernesland. -- Efter G:s död utgåfvos hans Opera omnia (1658). A. L-n.
Gassendist. Se Gassendi.
Gasser, Hans, österrikisk bildhuggare, född d. 2 Okt. 1817 i Eisentratten nära Gmünd, är en af den nyaste tidens mest intressanta konstnärspersonligheter. Son af en fattig snickare, som tillika var träsnidare, fick han som gosse en tid besöka skolan i Gmünd, men måste sedan sysselsätta sig med att vakta boskapen och arbeta på faderns verkstad. Men der väcktes lusten att snida; och i buxbom eller annat trä täljde han helgonfigurer, som väckte uppmärksamhet och skaffade honom beskyddare. 1838 bereddes honom tillfälle att komma till Wien, der han inträdde som lärjunge i konstakademien och de båda följande åren vann tvänne pris. Begåfvad med skarpt öga och rask uppfattning, gjorde han snabba framsteg och uppöfvade sitt skönhetssinne i umgänge med konstnärerna. I stället att för sin utbildning draga till Rom, for G. med understöd och på särskildt medgifvande till München, 1840, och han tillbragte der en följd af år under nära samlif med Kaulbach och J. Schnorr von Carolsfeld. Der utförde G. särskildt en mängd porträttstatyetter, en genre, för hvilken han visade stora anlag, såsom af de bägge nämnde målarna och en berömd grupp af den senares döttrar, samt en Knytnäfvekämpe i kroppsstorlek (nu i Wiens konstakademi). Till samma tid hör ock en sedermera i Wien mycket beundrad statyett af Jenny Lind, hvars bekantskap G. gjorde i Kaulbachs hus, och som på honom utöfvade ett djupt intryck. Återkommen till Wien 1847, fick han uppdrag att utföra statyer och allegoriska figurer för fasaden till den nybyggda Karlsteatern i Leopoldstadt. Dessa mejslades i sandsten och utmärkte sig genom sin nya romantiska uppfattning och en behandling af draperiet, som afvek från det akademiskt schablonmässiga manéret. I 1848 års politiska oroligheter tog G. liflig del; under oktoberstriderna stod han bland kämparna på
Källa: Project Runeberg ·
