Sida 369
Förster, Heinrich
Första tagan l. Lifstidsstädseln, kamer., benämning på en skatt i Bohus län, hvilken förskrifver sig från den danska tiden. Då denna landsdel blef svensk, stadgades genom en förordning af 1660, att bonden fortfarande skulle betala dels första tagan vid tillträde af ett krono- l. kastellehemman, dels den s. k. tredjeårstagan hvart tredje år efter tillträdet. Kbg.
Förstemann, Ernst Wilhelm, tysk språkforskare, f. 1822, studerade 1839--43 i Berlin och Halle germansk och jämförande språkforskning. Derefter anställdes han som biträdande lärare vid lyceum i Danzig, blef 1851 lärare vid lyceum i Wernigerode och utnämndes 1866 till bibliotekarie i Dresden. Bland hans verk må nämnas Altdeutsche namen (1854--59; ny uppl. 1872) och Geschichte des deutschen sprachstammes (1874--75, bd I, II), hans förnämsta arbete.
Förstening, Petrefakt l. Petrifikat, paleont., i egentligaste bemärkelse förstenad lemning af forntida växt eller djur. I vidsträcktare bemärkelse begagnas ordet äfven om på andra sätt bildade fossil. Se d. o. och Dendroliter. G. L.
Förster. 1. Karl August F., tysk skald och öfversättare, f. 1784, blef 1807 andre och 1818 förste professor vid kadettskolan i Dresden. Död 1841. Han utgaf, till en början anonymt, öfversättningar af Petrarca (1818), Tasso (1821) och af Dantes "Vita nuova" (1841), hvarjämte han, 1838, fullbordade W. Müllers "Bibliothek deutscher dichter des 17 jahrhunderts". Hans Gesammelte gedichte utgåfvos (1842) af hans hustru, Luise F. (f. 1794, d. 1877), som äfven skref Biographie und literarische skizzen aus dem leben und der zeit K. Försters (1846). Deras dotter Marie (f. 1819, d. 1856) författade Briefe aus Südrussland (1856) samt Gedichte (1857). -- 2. Friedrich Christoph F., tysk skald och historiker, broder till den föregåendes hustru, född d. 24 Sept. 1791, studerade teologi i Jena, men egnade sig sedan i Dresden åt arkeologiska och konsthistoriska studier. 1813 ingick han, liksom Theodor Körner, vid den Lützowska frikåren, i hvilken han blef officer, och eldade genom sina krigssånger, Schlachtenruf an die erwachten deutschen, till strid för fäderneslandets försvar. Efter de allierades intåg i Paris (1814) var han verksam vid återfordrandet af de der hopade konstskatter, som under kriget blifvit röfvade från Tyskland. Efter krigets slut (1815) blef han lärare vid k. artilleri- och ingeniörskolan i Berlin, men förlorade denna plats 1817, till följd af en uppsats i "Nemesis" om den preussiska författningens historiska utveckling. Derefter redigerade han efter hvartannat "Neue Berliner monatsschrift", "Vossische zeitung" och, i förening med Alexis, "Berliner conversationsblatt". 1829 blef han hofråd samt kustos vid den k. konstsamlingen. Död i Berlin d. 8 Nov. 1868. Af hans många historiska verk behandla de flesta Preussens historia. Genom flere skrifter spred han ett nytt ljus öfver Wallensteins karakter, i det han bevisade dennes oskuld med hänsyn till anklagelsen för högförräderi. Bland
hans öfriga arbeten märkas Peter Schlemihls heimkehr (1849), en fortsättning af Chamissos bekanta dikt; bearbetningar af flere Shakspeares stycken; några mindre lustspel; en historisk dram: Gustav Adolf (1833); Gedichte (1838); en samling af krigssånger, romanser, berättelser, och legender m. m. Af hans literära qvarlåtenskap utgaf H. Kletke "Kunst und leben" (1873). -- 3. Ernst Joachim F., den föregåendes broder, konsthistoriker och målare, född d. 8 Apr. 1800 i Münchengosserstädt, egnade sig först åt lärda studier, men följde snart sin böjelse för målarekonsten och blef 1823 lärjunge af Cornelius i München. Sedan F. utfört några fresker i Bonn och München, reste han till Italien för att, på uppdrag af kronprinsen Max af Bajern, åvägabringa en samling teckningar efter äldre mästare. Detta arbete ledde honom in på konsthistoriska forskningar. Den första frukten af dessa blef Beiträge zur neueren kunstgeschichte (1835), för hvilket arbete universitetet i Tübingen kallade honom till hedersdoktor. Derefter följde bl. a. Briefe über malerei in bezug auf die gemäldesammlungen in Berlin, Dresden, München etc. (1838), Die wandgemälde der S:t Georgenkapelle zu Padua (1841; dessa af Altichiero utförda målningar hade blifvit upptäckta af F. 1837), Geschichte der deutschen kunst (1851--60), Denkmale deutscher baukunst, bildnerei und malerei (praktverk i 12 band, 1853--69), Leben und werke des Fra Angelico da Fiesole (1859), Vorschule der kunstgeschichte (1862), biografierna Raphael (1867--69) och Peter v. Cornelius (1874) samt de stora, ännu ofullbordade verken Geschichte der italienischen kunst (börjadt 1869) och Denkmale italienischer malerei (börjadt 1870). I förening med Fr. Kugler redigerade F. 1842--49 Schorns "Kunstblatt". Derjämte har han utgifvit åtskilliga för sin tid värdefulla och i många upplagor utkomna resehandböcker öfver Italien och Tyskland (särskildt München) samt flere literära arbeten, som beröra hans svärfaders, Jean Paul Fr. Richters, lefnad, diktning och efterlemnade verk.
Förster, Ludwig, österrikisk arkitekt, f. 1797, d. 1863 såsom professor vid Wiens konstakademi, var lärjunge af Nobili. Han byggde bl. a. den protestantiska kyrkan i Gumpendorf, synagogorna i Wien och Pest samt Elisabetbron och en mängd privathus i Wien och var mycket verksam vid Arsenalbyggnaden i sistnämnda stad. F. odlade företrädesvis den italienska renaissance-stilen. 1836 grundade han "Allgemeine bauzeitung", som ännu utgör ett centralorgan för Tysklands arkitekter och ingeniörer.
Förster, Heinrich, furstbiskop i Breslau, född 1800, uppväxte under nästan torftiga förhållanden, studerade i Breslau och prestvigdes 1825. Såsom kyrkoherde i Landshut (från 1828) väckte han uppseende i vida kretsar genom sin fördragsamhet mot olika troende och genom sina predikaregåfvor. 1837 blef F. domherre, 1848 var han ledamot af nationalförsamlingen i Frankfurt, deltog i Nov. s. å. i de tyska biskoparnas synod i Würzburg samt blef 1853 furstbiskop i Breslau. F. var från början ingalunda ultramontant sinnad, men han
Källa: Project Runeberg ·
