Sida 417
Gallium, kem., ett af Lecoq de Boisbaudran 1875 upptäckt metalliskt grundämne
biskopar och påfven bekräftade dem i ämbetet, gjordes åter inskränkningar i kyrkans frihet. Men snart blef Napoleon oense med påfven och upphöjde 1810 den gallikanska kyrkans fyra artiklar till rikslag. 1813 afslöt han med påfven konkordatet i Fontainebleau, genom hvilket denne förlorade allt inflytande på biskopsämbetenas besättande. Efter kejsaredömets fall (1814) återkallade påfven detta konkordat, hvilket ersattes under Ludvig XVIII af ett nytt, som väsentligen var en återgång till konkordatet af 1516. Det väckte ett så allmänt missnöje, att det snart måste upphäfvas, hvarefter man återgick till konkordatet af 1801. Jesuiterna gjorde stora ansträngningar för att omintetgöra den gallikanska kyrkans friheter, men regeringen lät 1824 alla föreståndare och lärare vid seminarierna samt 1826 alla biskopar högtidligt förklara, att de höllo fast vid de "fyra artiklarna" af 1682. Sedan vatikanska kyrkomötet 1870 antagit dogmen om påfvens ofelbarhet och Frankrikes biskopar underkastat sig densamma, finnes egentligen icke mera någon gallikansk kyrka. Ultramontanismen segrade derigenom fullständigt inom kyrkostyrelsen. Denna seger stod i motsägelse till hela den föregående kyrkliga utvecklingen i Frankrike, allt sedan de förste missionärerna förkunnade kristen lära på Galliens jord. Ferrys undervisningslagar och Marsdekreten 1880 voro uttryck för en helt naturlig reaktion från statens och folkets sida mot ultramontanismens seger inom kyrkan. A. F. Å.
Gallimatias. Se Galimatias.
Gallinae, Gallinaceae. Se Hönsfoglar.
Gallinago, zool., är ett mycket användt namn och den riktigaste benämningen på de egentliga beckasinerna, af hvilka de svenska arterna blifvit anförda under artikeln Beckasin.
Gallinazon l. As-kråkan, Cathartes atratus, zool., är en liten, i hela Syd-Amerika, Central-Amerika, Vestindien och Nord-Amerikas sydligaste delar förekommande gam, hvilken i de båda förstnämnda landen hör till de allmännaste fogelarterna. Gallinazon är till färgen matt svart, med mörkt rostbrun anstrykning; kroppslängden är 60 cm. I en mängd amerikanska städer och byar blir gallinazon till stort gagn, enär han mångenstädes ensam sörjer för renhållningen derstädes: han förtär nämligen det utkastade afskrädet och de döda djurkropparna. "Utan denna fogel", säger Tschudi, "skulle Perus hufvudstad höra till de osundaste i hela, landet, ty myndigheterna göra ingenting för afskrädets bortförande. Många tusen askråkor lefva i och omkring Lima samt visa så liten skygghet, att de vandra omkring på torget i det tätaste menniskovimlet". Också skyddas fogeln genom stränga påbud. Gallinazon torde hafva fått sitt namn deraf att han går i tämligen upprät ställning och dervid företer en viss likhet med en kalkon (Ital. gallinaccio). Hans flygt är lätt och sväfvande, hans sinnen skarpa, särskildt synen, som leder honom vid födans uppsökande. Denna fogel dödar och förtär äfven lefvande djur. Han ströfvar omkring vid stränderna och angriper der 18 till 20 cm. långa krokodilungar, hvilka dock med mycken slughet värja sig mot
gallinazon, i det att de resa sig på frambenen, sträcka upp hufvudet och spärra upp gapet. De vända sig derunder, om än långsamt, alltjämt mot sin fiende samt visa sina redan ganska långa och spetsiga tänder. Men medan krokodilungen sålunda försvarar sig mot en gallinazo, ansätter en annan honom plötsligt bakifrån, griper honom om halsen och flyger högt upp i luften med sitt byte. Genom sin dristighet och påflugenhet blir gallinazon besvärlig för både djur och menniskor. Han häckar på tak och kyrkor, i ruiner o. s. v. Honan lägger tre hvitaktigt bruna ägg. Både hannen och honan rufva, och den, som ligger i boet, födes af sin make med ur kräfvan uppkastad mat, hvilket också är sättet att underhålla ungarna. Gallinazon blir i fångenskap utomordentligt tam och kan läras att följa sin egare långa sträckor. C. R. S.
Gallinula. Se Sumphöna.
Gallipoli. 1. Befäst stad i italienska prov. Lecce (Apulien), på en i Tarantoviken belägen ö, som genom en stenbro är förenad med förstaden Lizza på fastlandet. 9,951 innev. (1871). Betydande handel med olivolja. -- 2. (Turk. Geliboly.) Befäst stad i turkiska vilajetet Edirne (Adrianopel), på östra sidan af halfön Gallipoli, vid Hellesponten, der den utvidgar sig till Marmarasjön. Omkr. 25,000 innev. Säte för en kaimakam och en grekisk biskop. Hufvudstationen för turkiska flottan. Den omgifvande trakten är mycket fruktbar och exporterar spanmål, vin, olja och bomull. -- Staden, det grekiska Kalliupolis, anlades under de senare macedoniske konungarna, befästes af de bysantinske kejsarna samt blef af stor vigt såsom nyckel till Hellesponten och stapelplats för den grekiska och italienska handeln. Det var den första plats i Europa, som turkarna bemäktigade sig (1356). Under Krimkriget besattes staden 1854 af fransmän och engelsmän, hvilka norr om staden befäste näset med starka skansar. Dessa befästningar förstärktes å nyo i Jan. 1878, då ryssarna hotade att bemäktiga sig Konstantinopel.
Gallisera. Se Gallicism.
Gallisering, ett efter uppfinnaren, Gall, benämndt sätt att förbättra viner, bestående deruti att de mindre mogna drufvorna icke blandas med de bättre (af hvilka vin på vanl. sätt beredes), utan pressas särskildt, hvarefter till deras alltför sura saft sättes så mycket vatten och socker, att sammansättningen motsvarar den, som anses tillkomma normal drufsaft. Derefter får saften jäsa som vanligt. Galliseradt vin har således riktig sammansättning, men lider brist på "bouquet", en naturlig följd af utspädningen. I alla händelser är likväl sådant vin bättre än det, som utan någon tillsats beredes af saften från ej fullt mogna drufvor. Jfr Chaptalisering. S. J-n.
Gallium, kem., ett af Lecoq de Boisbaudran 1875 upptäckt metalliskt grundämne, hvars tillvaro på rent teoretiska grunder förutsagts af Mendelejeff redan 1872 (ekaaluminium). G. upptäcktes såsom ringa beståndsdel uti zinkblende från Pierrefitte i Pyreneerna, och namnet är härledt af det latinska namnet på Frankrike
Källa: Project Runeberg ·
