Sida 707
Gotthard, Sankt
lag, Fårö socken. Ön är omkr. 8 km. lång och 5,8 km. bred samt har en areal af 3,103 har, hvaraf omkr. 2,460 har skog och ett par hundra har åker, äng och betesmark, af högst mager beskaffenhet. Flygsanden har längs stränderna bildat kullar och äfven på en del ställen inträngt i skogen, utan hvilken ön snart skulle förvandlas till ett sandfält. Ön frambringar endast fårbete och är bebodd uteslutande af betjeningen vid de på norra udden för det 20 km. längre i n. belägna farliga grundet Kopparstenarna 1859 uppförda tvänne fyrarna. Ön tillhör staten (Marinförvaltningen) och upptages till ett värde af 10,000 kr.
Gottenvik, gods. i Jonsbergs socken, Östergötlands län, vid en vik af Östersjön, består af G., 2 mtl frälsesäteri, jämte 6 3/4 mtl underlydande inom Jonsbergs och 10 mtl i Rönö socknar. Taxeringsvärde omkr. 332,000 kr. Egendomen tillhörde grefliga slägten Posse på 1700-talet och till 1849, då den genom köp öfvergick till justitiekansleren N. S. von Koch och dennes bror major H. Koch, hvilken sistnämnde är den nuvarande egaren af densamma. Från 1803 till början af 1850-talet fanns der ett kopparverk, hvartill malmen togs från Arvidsbergs koppargrufva i Rönö socken.
Gotter, Friedrich Wilhelm, tysk skald, f. 1746 i Gotha, d. 1797, var en tid legationssekreterare i Wetzlar, hvarest han umgicks med Göthe, Jerusalem m. fl. G. var den siste, som i Tyskland diktade i enlighet med den specifikt franska smaken. Hans Gedichte utkommo 1787--88. Hans operor, lustspel och skådespel äro till största delen bearbetningar efter franska original, och hans lyriska dikter och berättelser ega ej något större poetiskt värde.
Gottfred af Ghemen, den förste i Köpenhamn bofaste boktryckaren, var född i Westfalen, kom omkr. 1490 till Köpenhamn och verkade derstädes ungefär tjugo år. Från hans tryckeri utkommo tjugoen, i allmänhet väl tryckta skrifter, bland hvilka den första var Fundamentum grammaticae (1493). Från G:s officin utgick den första på danska språket tryckta bok, Den danske riimkrönike (1495). I synnerhet efter år 1500 trycktes der många danska böcker, flere af betydande omfång, såsom Karl Magnus krönike (1501), Skaanske lov (1505), Sjællandske lov (s. å.), Peder Laales ordsprog (1506), Flores og Blantseflor (1509), Luddarius (1510). Efter sistnämnda år omtalas G. icke vidare. C. R.
Gottfrid, hertig af Bouillon, konung af Jerusalem, föddes 1061 och var son till Eustache af Boulogne och Ida af Lothringen. Af kejsar Henrik IV fick G. Nedre Lothringen i län för troget bistånd åt kejsaren i dennes strid med Rudolf af Schwaben och påfven. Ryktet om hans tapperhet och fromhet gjorde att han 1095 blef utsedd till en af (första) korstågets ledare och 1099 till konung af Jerusalem, eller, såsom han sjelf kallade sig, "den heliga grafvens beskyddare". 1099 vann G. en lysande seger öfver en egyptisk här vid Askalon, men dog redan 1100.
Gottfrid af Anjou, kallad Plantagenet, troligen efter den blomma (planta genista), som
han brukade bära på hjelmen, var konung Fulco V:s af Jerusalem äldste son. 1129 öfvertog han förvaltningen af Anjou, medan hans fader vistades i Heliga landet, och gifte sig s. å. med arftagerskan till Englands tron, Henrik I:s dotter Matilda. Efter svärfaderns död (1135) invecklades G. i ett långvarigt och blodigt tronföljdskrig med Stefan af Blois. Under detta krig lyckades han eröfra hertigdömet Normandie (1144), men redan 1150 förlorade han detsamma. Död 1151.
Gottfried von Strassburg, tysk medeltidsskald, den mest lysande och snillrike representanten af riddaretidens poesi, lefde i slutet af 12:te och början af 13:de århundradet samt var sålunda samtidig med Wolfram yon Eschenbach, Walter von der Vogelweide och Hartmann von Aue. Han tillhörde en förnäm borgerlig slägt i sin födelsestad, Strassburg, der han omkr. 1207 var stadsskrifvare. G. var öfverlägsen nästan alla samtida skalder i lärd bildning och har i Tristan und Isolt skapat den otvifvelaktigt skönaste episka medeltidsdikt på tyska, hvilken han dock ej hann fullända, emedan han dog i sin kraftfullaste mannaålder, mellan 1210 och 1220. Ulrich von Türheim (omkr. 1236) och Heinrich von Freiberg (omkr. 1270) försökte emellertid att fullfölja dikten, den förre åstadkommande blott en torr afslutning, den senare med tämlig framgång efterbildande G:s diktion. G:s epos har flere gånger utgifvits på trycket, än ensamt, än i förening med den ena eller andra eller båda de nämnda fortsättningarna. Den äldsta upplagan finnes i Myllers "Sammlung altdeutschen gedichte", bd 2; såsom den bästa åter anses den af R. Bechstein utgifna (1873).
Gotthard, Sankt, en väldig bergsknut i Schweiz, på gränsen mellan kantonerna Uri och Tessin, med flere höga toppar, såsom Pizzo Centrale (3,002 m.), Monte Prosa l. Sasso di S:t Gottardo (2,738 m.), Piz Orsino (2,666 m.), Pizzo Vinei l. Lucendro (2,959 m.) och Fibbia (2,742 m.). Rhen, Rhône och Ticino jämte flere af deras tillflöden hafva sina källor på G. Vägen öfver berget har från medeltidens början varit bland de mest trafikerade alpvägarna. Den nuvarande vägen, som 4--5 månader af året är farbar med vagn, anlades 1820--32 af kantonerna Uri och Tessin. Passhöjden, 2,114 m., är en högslätt af rundade, glättade, stundom spegelblanka granitgneisklippor, vittnen om att passdalen och sidodalarna i den förhistoriska tiden varit uppfyllda af glacierer. I fördjupningarna ligger en mängd (omkr. 50) små sjöar, af hvilka flere hafva 1 km. i omkrets. På passhöjden står ett genom frivilliga gåfvor underhållet hospitium, der fattiga resande kostnadsfritt erhålla skydd och förplägning (1876: 17,847 personer). Under vintertiden är stundom all kommunikation öfver passet afbruten. Efter öppnandet af postvägen (1832) har detta pass blifvit ett af de vigtigaste i Schweiz, och en jernväg derstädes har länge varit påtänkt. För Schweiz, för hvilket alpvägarna öfver Brenner och Mont Cenis hotade att afskära transitohandeln mellan Tyskland och Italien, var det af största vigt att genom åstadkommande af en
Källa: Project Runeberg ·
