Sida 444
Gapnäbbar
åt densamma, utmärkes ordningen hufvudsakligen derigenom att arterstammen (bulbus arteriosus) är muskulös, med många valvler, att synnerverna icke korsa hvarandra, att bukfenorna, om sådana finnas, äro abdominala, att gälarna äro fria, och att gällock finnas. Genom sist nämnda karakter samt de talrika valvlerna i arterstammen skilja de sig från broskfiskarna (Selachii l. Elasmobranchii), genom arterstammens muskelbeklädnad och synnervernas läge från benfiskarna (Teleostei) samt genom saknaden af lungor från de s. k. lungfiskarna (Dipnoi). En för ganoiderna utmärkande karakter (som dock ej tillkommer alla dithörande former) är för öfrigt deras emaljbetäckta, ofta rutformiga fjäll. -- De nu lefvande ganoiderna delas i två underordningar: Holostei, med förbenadt skelett och fjällbetäckt hud, samt Chondrostei, med delvis broskartadt skelett samt naken eller med benplåtar täckt hud. Till den förra höra familjerna Amiidea, Polypteridae och Lepidosteidae, till den senare störfiskarna, Acipenseridae, samt skedstörarna, Polyodontidae l. Spatularidae. (Jfr Kajmanfisk, Nilgädda, Störfiskar och Skedstörar.) De nu lefvande formerna af denna ordning äro emellertid ganska fåtaliga (endast omkr. 30 arter äro kända), enär de flesta dit hörande fiskar numera äro utdöda. Jämte former af broskfiskarnas ordning bildade denna ordning den äldsta, ända till kritformationen ensamt herskande fiskfaunan, af hvilken många arter finnas beskrifna. -- En annan uppfattning af ganoidernas ordning har nyligen framställts af den berömde ichthyologen A. Günther. På grund af den stora öfverensstämmelse, som en 1870 i Australien upptäckt fiskart, Ceratodus Forsteri (tillhörande ett förut blott från triasoch jurabildningarna kändt slägte), visar såväl med ganoiderna som med lungfiskarna, anser han, att äfven dessa måste räknas till ganoiderna. Derför inordnar han ordningen Ganoidei, tagen i denna omfattning, såsom en ordning under den af honom uppställda underklassen Palaeichthyes, hvilken dessutom omfattar äfven broskfiskarna. Jfr "Introduction to the study of fishes, by A. Günther" (1880). R. L.
Gans, Eduard, tysk jurist, f. 1798, d. 1839, blef 1820 privatdocent i Berlin och 1828 professor vid juridiska fakulteten derstädes. Han gjorde glänsande studier vid universiteten i Berlin, Göttingen och Heidelberg. Bland hans arbeten märkas Das erbrecht in weltgeschichtlicher entwickelung (1824--35), System des römischen civilrechts (1827), Beiträge zur revision der preussischen gesetzgebung (1830--32), Vermischte schriften, juristischen, historischen, staatswissenschaftlichen und ästhetischen inhalts (1834) och Ueber die grundlage des besitzes (1839). Derjämte utgaf han Hegels "Vorlesungen über die philosophie der geschichte" (1837). I motsats mot den s. k. historiska skolan grundade G. rättsvetenskapen på filosofien.
Ganser (Fr. ganses, af okänd härl.), ett slags väfda band, som användas till garnering af klädesplagg.
Ganthem, socken på Gotland, Gotlands norra härad, Halla ting. Arealen 2,870 har. 314
innev. (1880). Annex till Dalhem, Visby stifts medel-kontrakt.
Ganymedes, Grek. hjeltes., son af den trojanske sagokonungen Tros, var enligt Homeros den skönaste bland alla dödliga. Af denna orsak bortröfvades han från jorden för att lefva med gudarna och betjena dem såsom munskänk. Enligt en yngre saga har Zevs, hvilken utkorat G. till sin älskling, bortröfvat honom genom sin örn eller sjelf i gestalt af en örn. Då G. i egenskap af munskänk ofta framställes med ett dryckeskärl i handen, har detta förmodligen
gifvit anledning till hans förblandning dels med Vattumannens stjernbild, dels med Nilkällornas gudomlighet. G. med örnen var ett i de gamles konst ofta användt motiv. Mest bekant är en genom ideal och harmonisk behandling utmärkt grupp af Leochares, hvaraf en antik afbildning i marmor förvaras i Batikanens museum (se fig.). Den framställer det ögonblick då G., genom sina attribut betecknad såsom herde, af örnen upplyftes från jorden. A. M. A.
Gap, hufvudstad i franska depart. Hautes-Alpes, vid Luye. Omkr. 7,300 innev. Linne-, bomulls- och sidenmanufakturer.
Gapnäbbar, Anastomus, zool., är ett till storkarna närstående slägte, hvilket utmärker sig derigenom att näbben är kort och hoptryckt samt att de fint tandade käkkanterna blott mot roten och spetsen sluta tillhopa, men på midten äro åtskilda och der lemna en ansenlig öppning mellan sig. Afrikanska gapnäbben, Anastomus lamelligerus, är något mindre än en stork, eller ungefär 86 cm. lång. I förhållande till öfriga storkar företer han den olikheten att halsens, bukens och lårens alla fjäderspolar (ungefär som hos sidensvansen eller sonneratshönset) äro i spetsen ombildade till långa, smala, horn- eller broskartade skifvor, hvilka liksom spolarna skimra i grönt och purpurrödt samt förläna en egendomlig skönhet åt fjäderdrägten, som annars
Källa: Project Runeberg ·
