Sida 331
Förbjudna led
ungdomsåldern och är vanligen afslutad vid 17:de--20:de året. Moderväfnaden för benet är brosket, på hvars bekostnad benet först bildas. Det tillväxer sedan, hos de långa rörbenen, genom bildning af unga lager, som utgå från benhinnan (periostium). Dessutom finnas, mellan skaften och ledgångsändarna, epifyserna, särskilda skifformiga brosk, som äro verkstäder för benbildning. Dessa epifyser, liksom de platta benen, innehålla ännu vid födelsen broskkärnor, hvarifrån deras förbening hufvudsakligen utgår. Hos menniskan tillhöra alla ben, med undantag af tungbenet, några småben inne i örat och några i muskler eller senor inväfda ben (sesamben), det s. k. skelettet. Men hos många djur förekomma emellertid benbildningar på andra ställen, såsom i huden hos sköldpaddor, ekoxar, några fiskar m. fl.; i hjertat hos idislare och pachydermer; i musklerna hos kamelen, lamadjuret, foglar och fiskar; i ögat, i yttre näsan, hos svinet; i tungan, hos fiskar och foglar; i respirations- och könsorganen hos andra djur. Hos menniskan kunna äfven dylika förbeningar uppkomma, men de tillhöra den andra klassen, eller de patologiska förbeningarna. Dessa förekomma mest i de brosk, som egentligen borde qvarblifva såsom sådana under hela lifvet, således i refbensbrosken, i ledgångar (särdeles vanligt), samt i hjertat, i ögonen och annorstädes. Någon gång är en sådan förbening mycket välkommen och nödvändig, såsom vid läkning af benbrott, men oftast är den mer eller mindre skadlig. Vådan beror hufvudsakligen på det organ, hvari förbeningen uppstått, och den inskränkning i vigtiga funktioner (t ex. hjertats), som förbeningen vållar. Rsr.
Förbindelsepost l. Nattpost, krigsv., en sådan af en man bestående post, som i mörker och dimma utsättes vid en fältvakt mellan dubbelposterna och fältvaktens slutna del för att upprätthålla förbindelsen mellan dessa. Jfr Fältvakt. C. O. N.
Förbinderi-ställen. Se Ambulans.
Förbinderi-vagn, ett tvåspändt fordon, utrustadt med det, som för den första vården af sårade och sjuke kan vara nödvändigt, medföljer hvarje infanterieller kavalleri-bataljon, hvarje artilleridivision och ingeniörkompani. H. W. W.
Förbindning, skeppsb. Se Diagonal-förbindning.
Förbjudna led, slägtskap eller svågerlag af sådan närhet, att äktenskap mellan de sålunda beslägtade eller besvågrade icke är tillåtet. Om slägtskap såsom äktenskapshinder finnes stadgadt i 3 Moseb. 18: 6 ff., hvilket lagts till grund för lagstiftningen i detta ämne inom det kristna samhället. Den katolska kyrkan förklarade äktenskapet vara ett sakrament och fick derigenom äktenskapsmålen dragna under andlig domsrätt samt till följd deraf ett bestämmande inflytande på äktenskapslagstiftningen. Hon utsträckte de förbjudna slägtskapsleden vida utöfver den mosaiska begränsningen, i det hon förbjöd äktenskap ej blott mellan dem, som voro skylda i rätt uppoch nedstigande led, utan ock mellan sidoskylda till och med sjette led. Då kyrkan för ledens beräknande använde den s. k. kanoniska komputationen, som angifver
skyldskåpens närhet å sidan icke genom sammanläggning af alla led mellan hvar och en af de skylda och den, från hvilken de bägge härstamma, utan efter antalet led endast i den ena linien från stammen, så fick detta äktenskapshinder en utomordentlig utsträckning. Väl medgåfvo påfvarna befrielse eller dispens; men tvånget var dock alltför tryckande, och genom flere kyrkomötens beslut inskränktes de förbjudna ledens antal. Ytterligare lättnad infördes genom reformationen. Äktenskap förbjöds mellan anförvandter i rätt upp- och nedstigande skyldskap, mellan syskon och mellan syskonbarn, men vid öfriga fall af sidoskyldskap endast när respectus parentelae egde rum, d. v. s. när den ena stod närmare den för bägge gemensamma stammen än den andra (t. ex. systerdotter och morbroder), i hvilket fall dock dispens kunde gifvas. -- I Sverige gällde under medeltiden de katolska bestämmelserna. I 1571 års kyrko-ordning förbjöds äktenskap mellan skylda inom femte led, men dispens kunde gifvas i de led, "som icke voro förbudna i den heliga skrift". Ytterligare inskränktes de förbjudna leden genom 1686 års kyrkolag, och 1734 års lag begränsade förbudet mot äktenskap mellan sidoskylda till syskon, syskonbarn och de fall, der respectus parentelae eger rum. Äktenskap mellan syskonbarn egde dock konungen tillåta, och år 1845 borttogs äfven det vilkorliga förbudet i detta fall. Dansk och norsk rätt medgifver äktenskap mellan sidoskylda, äfven der respectus parentelae eger rum; dock erfordras dispens, om det är qvinnan, som står närmare stammen. -- Svågerlag har i allmänhet utgjort hinder för äktenskap i samma utsträckning som skyldskap. Den romerska kyrkan ansåg, att då man och hustru genom äktenskapet förenades till ett kött, borde samma förbud gälla för äktenskap mellan besvågrade som för giftermål mellan slägtingar. Äktenskapshindret blef ännu mer omfattande derigenom att svågerlag ansågs uppkomma ej blott genom äktenskap, utan ock genom lägersmål, och genom dess tillämpning äfven på det s. k. andra svågerlaget, hvilket ansågs ega rum mellan den ene af två makar samt dem, som voro besvågrade med den andre, t. ex. mellan en man och hans stjuffaders enka. I Sverige gällde dessa bestämmelser, till dess 1571 års kyrkoordning äfven der inskränkte de förbjudna leden och medgaf dispens i många fall. 1734 års lag upptog såsom äktenskapshinder rätt upp- och nedstigande svågerlag samt åtskilliga fall af svågerlag å sidolinien och i andra grad. Genom K. F. d. 10 April 1810 gjordes dock förbudet i dessa fall vilkorligt, så att konungen egde medgifva dispens, och genom K. F. d. 24 Maj 1872 borttogs det alldeles, så att numera blott rätt upp- och nedstigande svågerlag utgör äktenskapshinder. Dansk och norsk rätt upptager äfven vissa fall af svågerlag å sidan såsom äktenskapshinder, ehuru dispensabelt. Vid bestämmande af de förbjudna leden göres af svensk rätt ingen skilnad mellan hel och half skyldskap eller mellan blodsband, som uppkommer af äktenskap, och det, som grundas genom lägersmål. I. Afz.
Källa: Project Runeberg ·
