Sida 186
Freycinet, Louis Claude de Saulses de
uppsatser af arkeologiskt och lingvistiskt innehåll, införda i "Album utgifvit af Nyländingar", "Litterär tidskrift", "Tidskrift for philologi og paedagogik" (1868), "Finsk tidskrift", och "Finska vetenskapssocietetens öfversigt o. s. v.". Jämte det F. varit den nästan ende bäraren af det svenska språkforskningsarbetet i Finland, har han varmt intresserat sig för folkbildningens höjande bland landets svenska allmoge, hvarom vittna flere tidningsuppsatser äfvensom uppsatser i "Pennibibliothek för svenska allmogen i Finland utgifvet af Nyländingar" (1866--79) och i kalendern "Odalmannen" (1881). I egenskap af skriftställare och redaktör för artiklar rörande Finland i "Nordisk Familjebok" har F. verksamt deltagit i detta arbete från dess början till 1881. M. G. S.
Freund [fröjnd]. 1. Herman Ernst F., dansk bildhuggare, född i närheten af Bremen d. 15 Okt. 1786, uppfostrades i smedsyrket och kom, för att vidare utbildas deri, 1793 till en slägting i Köpenhamn. Liflig böjelse för konsten gjorde emellertid, att han med ifver egnade sig åt teckning och gravering. Till en början ämnade han att blifva medaljör samt genomgick konstakademiens skolor och eröfrade dess medaljer (1811--17). Men då han vann belöningar äfven för modellering i stor skala, vaknade hos honom lusten att blifva bildhuggare. Han utställde en modellerad figur, Eurydice, och reste 1817, som akademiens stipendiat, till Italien för att studera bildhuggarekonsten. I Rom, der han knöt vänskap med Thorvaldsen, utförde han Evangelisten Lukas (i Kristiansborgs slottskyrka) och en Merkurius (i Köpenhamns skulpturmuseum). I marmor utförde han en grupp, Chloe, som gifver ett lam att dricka, hvilken var beställd af en bland Thorvaldsens äldste beundrare, den italienske grefven Sommariva. Men då denne afled, innan arbetet var levereradt, behöll F. detsamma. Efter konstnärens död inköptes det till Skulpturmuseum. 1821 utgick från skandinaviska literatursällskapet i Köpenhamn en maning till konstnärerna att skapa verk i nordisk anda, och åtskilliga pris utfästes. Derigenom fördes F. in på studiet af Nordens forntid, och vid täflingen vann han tvänne pris (för en relief, framställande Mimer och Balder, som rådfråga nornorna, och för några teckningar till en sittande Odin). Sedermera (1827) modellerade han en stor fris, föreställande Ragnarök, hvilken utfördes i marmor och pryder en af Kristiansborgs salar. 1828 återkom F. till Köpenhamn samt blef der ledamot af konstakademien (sedan han som receptionsstycke framställt en Tor, i half storlek) och straxt derefter professor vid modellskolan. Till hans arbeten i nordisk riktning hör, utom de nämnda, en statyett, Odin, som göts i brons och eges af konstföreningen i Köpenhamn. Denne Odin och springbrunnsfiguren Gosse, som rider på en svan, i Rosenborg have, voro de enda danska bildhuggareverk, som på långa tider blifvit gjutna i brons. Derjämte utförde F. ett antal grafvårdar (flere af framstående skönhet) samt åtskilliga förträffliga byster och medaljer. Han dog d. 30 Juni 1840. -- Få konstnärer hafva anslutit sig till den grekisk-
antika konsten med större kärlek än F. I motsats till Thorvaldsens stämningsfulla känsla för liniernas gång och enkla uppfattning af föremålens hufvuddrag, sökte F. att tränga djupare in i sitt föremål; och om än detta i början kunde vålla honom svårigheter, lärde han dock, särdeles i sina senare arbeten, att förena en kraftig och uttrycksfull uppfattning af naturen med en lefvande känsla för ädel, plastisk stil. Han var tillika en bildad konstsamlare, och med sin ifver för en renad smak bidrog han mycket till höjandet af den danska konstindustrien, såväl i renaissancens, som den nordiska forntidens stil. -- F:s förnämsta verk, "Ragnarökfrisen", är utgifvet, i konturteckningar, af konstföreningen i Köpenhamn (teckningar på sten af Olrik, med text af N. Höyen, 1857). -- 2. Georg Kristian F., den föregåendes brorson, dansk bildhuggare, född i Altona d. 7 Febr. 1821, genomgick konstakademien i Köpenhamn, vann 1854 den mindre guldmedaljen och vistades 1854--60 i Rom. Han utmärker sig genom en lätt framställningsförmåga och ett behagligt, om än icke energiskt, utförande. I synnerhet lyckas han förträffligt i återgifvandet af unga qvinnor och barn. Till hans mest omtyckta arbeten höra En liten flicka med en katt, Badande ung flicka, Modersglädje m. fl. Ph. W.
Freund [fröjnd], Wilhelm, tysk lexikograf, föddes 1806 i Kempen i Posen, af judiska föräldrar. Efter fullbordade studier innehade F. lärarebefattningar vid flere tyska gymnasier, till dess han år 1855 blef rektor vid en efter hans plan inrättad och anordnad judeskola i Gleiwitz i Schlesien. 1870 tog han afsked från denna befattning och har sedan lefvat såsom privatman i Breslau. Han har förnämligast utmärkt sig såsom latinsk lexikograf, och hans förnämsta arbeten äro: Gesammtwörterbuch der lateinischen sprache (1844--45) och Lateinisch-deutsches und deutsch-lateinisch-griechisches schulwörterbuch (1848--1855). C. v. F.
Frey och Freya, Nord. mytol. Se Frö och Fröja.
Frey, tidskrift för vetenskap och konst, utgafs i Upsala under åren 1841--1850, första året i tre, 1842--1845 i sex, 1846 i sju och de återstående åren i nio häften årligen. Redaktionen synes hafva ombesörjts af flere personer, bland hvilka såsom hufvudredaktörer nämnas F. G. Afzelius (1841), C. E. Zedritz (1842--43 och 1847--48) samt C. F. Bergstedt (1844--46 och 1849--50). Innehållet är gediget och ännu i dag högst läsvärdt. Bland medarbetarna märkas åtskilliga af den tidens förnämsta män på det literära området, såsom, utom de redan nämnde, L. A. Anjou, N. Arfwidsson, Atterbom, Bergfalk, Bovallius, Böttiger, Fries, Hwasser, Järta, B. E. och C. G. Malmström, C. J. Malmsten, J. H. Schröder, C. J. Schlyter, C. G. Styffe, V. E. Svedelius, V. Tham samt dansken Paludan-Müller. Frey upphörde med utgången af år 1850, då den efterträddes af "Tidskrift för literatur", utgifven af C. F. Bergstedt. C. v. F.
Freycinet [fressine], Louis Claude de Saulses de, fransk verldsomseglare, f. 1779, d. 1842, följde 1800 kapten Baudin på dennes
Källa: Project Runeberg ·
