Sida 609
Giotto
synnerhet i den harneskklädde helgonriddarens figur. Men mera fängslades G:s fria konstnärshåg af de gåtfulla genreämnen, i hvilka han satte mytologiska, allegoriska och novellistiska scener såsom staffage inom ett rikt landskap. Äkta taflor af detta slag äro: Tre astrologer (i Belvedere i Wien), Giorgiones familj (i enskild ego i Venezia), Concert champétre (i Louvre), som af Crowe och Cavalcaselle frånkännes G., men troligen utan skäl, samt, den förnämsta, en Konsert (en grupp af tre halffigurer; i Pal. Pitti). -- G. hade äfven en särskild lust för antika ämnen, förmodligen genom inflytande från Mantegna i Padua. Detta visade sig hufvudsakligen i de fasad-dekorationer på venezianska byggnader, som under hans korta lif togo hans verksamhet i anspråk, men nu äro nästan alldeles utplånade. Underrättelser och kopior af enskilda figurer visa, att han på detta område rört sig inom den dekorativa allegorien; och Vasari klagar skarpt öfver bildernas obegriplighet, på samma gång han berömmer den realistiska uppfattningen och konstskickligheten i utförandet. -- För öfrigt äro många arbeten G. tillskrifna, hvilka delvis utmärkas af för honom främmande egenskaper, men ofta rent af hafva ett lägre värde, än mästaren höfves, och derför måste frånkännas honom. Till de förra höra ett Grafläggning (i Treviso), som Cavalcaselle tillagt Pordenone, och den vackra bilden Jakobs möte med Rahel (i Dresden), hittills ansedd som ett af G:s hufvudarbetet men nu af samme domare tillerkänd Giov. Busi. Flere samlingar ega "sibyllafigurer" och "riddare med väpnare", som tillskrifvas G.; endast få af dem äro äkta. Till klassen af bilder, som äro G. ovärdiga, räknas Mordanfallet (i Wiens Belvedere) och Horoskopet (i Dresdengalleriet), hvarjämte af de många porträtt, som gå under G:s namn, de flesta äro oäkta. Har ej den nyaste kritiken i sitt tvifvel gått för långt, ega vi sålunda ganska få hållpunkter för bedömandet af G:s karakter som konstnär, likasom vi ega få underrättelser om hans lif. Det enda fullt säkra årtalet är hans dödsår (1511). Troligen dog han af pesten; och säkert är, att han likasom Rafael bortrycktes i unga år, då han stod på höjden af snillekraft och ära. -- G. var den förste af venezianerna, som bortlade den äldre skolans inskränkthet och tvång samt behandlade konsten med frihet och särskildt i färgen inlade en egendomlig djerfhet och makt. Han var en stor uppfinnare, som med rik fantasi och känsla egde styrka att bryta slentrianens bojor och införa nya element i konsten, till hvilka vi, utom hans färgglöd, hans lefvande karakteristik, hans elegiskt poetiska stämning och hans dämpadt lidelsefulla uppfattning, räkna den nya betydelse han gaf åt framställningen af naturen och den landskapliga bakgrunden samt derjämte det genreartadt novellistiska, stundom äfven gåtlika och sällsamma i hans ämnen. Han var sålunda landskapsmåleriets befordrare och genremåleriets egentlige uppfinnare, hvar till följde framställningen af personerna i halffigur. C. R. N.
Giottino [dsjått-]. enl. Crowe och Cavalcaselle tillnamn på två eller flere af Giottos
anhängare och efterföljare, om hvilkas namn och verksamhet den framtida forskningen möjligen kan komma att lemna närmare besked. Vasari berättar om en Tommaso (di Stefano), kallad G., som skulle varit född 1324 och dött 1357. Af denne G. finnas fresker i Capella S. Silvestro i S. Croce (Florens), hvilka vittna om en sann och dock fri giottesk anda hos konstnären. Af samma karakter och stil äro fresker (2 stycken) i Strozzis grafhvalf i S. Maria novella samt i trapphuset till nuvarande Accademia filarmonica och en pietà (nu i Uffizi); men dessa fyra verk härstamma från senare hälften af 1300-talet och kunna således ej tillskrifvas en målare, som dog 1357. -- I det florentinska målareregistret träffas 1368 en Giotto di maestro Stefano, på hvilken tillnamnet Giottino i alla händelser skulle passa bättre än på den, som var döpt Tommaso. Med genusnamnet Giottino betecknas äfven arbeten i underkyrkan i S. Francesco i Assisi samt flere på andra ställen förekommande giottesker, t. ex. i S. Chiara i Assisi. C. R. N.
Giotto [dsjåttå], den äldre italienska konstens förnämsta personlighet, målare, bildhuggare och arkitekt, var son af en fattig arbetare Bondone, i byn del Calle nära Florens, och föddes, enligt Vasari, 1276 (sannolikare redan 1266). Enligt sagan fann Cimabue den tioårige gossen såsom herde, tecknande ett får på en sten, märkte hans förmåga och tog honom till sig i sin atelier. Om G:s ungdom och utveckling känna vi intet. De äldsta arbeten af hans hand skola finnas bland de 28 bilder ur S. Franciscus' historia, som äro målade under fönstren i öfverkyrkan i Assisi och säkerligen härröra från åren näst före 1298. Sistnämnda år kallades han till Rom och var der till 1300 sysselsatt med stora arbeten, nämligen hela tribunan i den gamla St. Petersbasilikan och ett stort altarverk samt den symboliska bilden af Petrus' fiskarebåt i mosaik. Den sist nämnda, kallad Navicella, finnes ännu, ehuru restaurerad, i försalen till nuv. Peterskyrkan; af altaret förvaras en del i sakristian, men freskerna i tribunan blefvo vid basilikans nedbrytande alldeles förstörda. Derefter fick G. af påfven uppdrag att i Laterankyrkans försal måla fresker till minne af jubileet 1300, och af dem finnes qvar ett litet fragment i den nybyggda kyrkan. Hvad som sålunda finnes i behåll af G:s äldre verk visar, att han i dem ännu stod qvar vid den äldre stilens mörka färgton, som sedan af honom utbyttes mot ljusare färger. 1303 kallades han till Padua, der han arbetade i flere år i det nybyggda Capella dell' arena. Målningarna i denna lilla, enskeppiga kyrka äro G:s mest omfattande och betydande verk. Hvalfvet är smyckadt med bröstbilder af Kristus, Maria och profeterna i medaljonger; på långväggarna och bågen framför koret framställes i 38 bilder Marias historia, och i det breda ramverket finnes en mängd småbilder ur Nya och Gamla testamentet; den undre sockeln innehåller 14 personifikationer af dygder och laster, målade grått i grått; slutligen ses på ingångsväggen en stor bild af Yttersta domen. Det hela är således efter medeltidens
Källa: Project Runeberg ·
