Sida 579
2. Gezelius, Johannes, d. y.
på grund af afdunstning, till dess det förra uppnår den kokningstemperatur, som motsvarar trycket. Vattnet förvandlas då till ånga; en explosion eller en följd af sådana inträffar, och den öfver liggande vattenmassan drifves med häftighet i luften. Ångan blifver dervid fri, vattnet afkyles och återsjunker i djupet, hvarest öfverhettningen på nytt börjar och fortfar, till dess samma eruptionsfenomen å nyo upprepas.
Ett af vilkoren för geysir-källors uppkomst är en bassäng, tillräckligt stor för att en afkylning till följd af afdunstning der kan försiggå. Funnes ingen sådan bassäng, utan kunde vattnet afflyta direkt ur den lodräta kanalens mynning, och vore massan och värmegraden af det tillströmmande vattnet betydliga, så att detta föga afkyldes under sitt lopp genom röret, då skulle källan visa sig blott såsom en vanlig kokande eller varm källa. Blandadt med den utvecklade ångan, skulle vattnet då uttränga såsom en kontinuerlig stråle. Derigenom att sådana kontinuerliga varma källor småningom, till följd af vattnets afdunstning, uppbygga kring mynningen en kiselkägla med en grund bassäng och dymedelst förlänga röret eller öka vattenpelarens tryck, förvandlas de slutligen till geysir-källor. När käglan och bassängen vunnit en viss storlek kan afdunstningen och dermed afkylningen vid ytan blifva lika stor eller större än värmetillskottet underifrån. Geysir-eruptionerna upphöra då, och det återstår ett lugnt bäcken, fyldt med vatten af mindre än + 100° C. Inom de större geysir-distrikten finnas, vanligen nära hvarandra, källor stadda i nämnda olika utvecklingsstadier. Islands intermittenta varma källor, öfver 20 till antalet, större och mindre, framqvälla, på föga stort afstånd från hvarandra, ur en vulkanisk bergart. Den mest bekanta är Stora Geysir. Dennes bassäng, på toppen af en ungefär 2 m. hög, flack kiselsinterkulle, är 1,3 m. djup och 18 till 20 m. i diameter; det lodräta röret, vid pass 3 m. i diameter, nedgår till ett djup af 25 m. Den öfver bassängens kant sakta afrinnande vattenmängden är knappt större än hvad en mindre kallkälla i Sverige på samma tid afgifver. Utbrotten inträffa stundom flere gånger på en dag, men stundom låta de vänta på sig flere veckor. Stora Geysir omtalas ingenstädes hos de gamle isländske författarna. -- I en af de nära Geysir liggande källorna, Strokkr, ("smör-kerna"), hvilken saknar bassäng och äfven hvarje aflopp, kan man framkalla eruption genom att i henne nedkasta stenar. -- Inom Skandinavien finnas inga geysir-källor. E. E.
1. Gezelius, Johannes Georgii, kallad den äldre, finsk biskop, föddes d. 3 Febr. 1615 i Romfartuna socken i Vestmanland på Gesala rusthåll, efter hvilket han tog sitt namn. 1632 inskrefs han såsom student vid Upsala universitet, men öfverflyttade 1634 till universitetet i Dorpat, der han 1638 promoverades till magister samt 1641 utnämndes till ordinarie professor i grekiska och österländska språken. Såsom lärare lade han i dagen ett sällsynt nit och författade bl. a. en mängd grekiska disputationer, flere lärooch läseböcker samt lexika. Dessutom
skötte han en extraordinarie professur i teologiska fakulteten och var tillika, sedan 1645, ledamot af domkapitlet. 1649 öfverflyttade han till Sverige och utnämndes s. å. till pastor i Stora Skedvi församling i Dalarna. Ehuru förflyttad till en aflägsen landsort, lyckades G. dock såsom medlem i presteståndet vid riksdagarna göra sig så bemärkt, att han 1660 utsågs till generalsuperintendent i Livland samt till prokansler för Dorpats universitet och 1664 kallades till biskop i Åbo. 1661 promoverades G. till teol. doktor. Död i Åbo d. 20 Jan. 1690. Såsom biskop gjorde G. sig i hög grad förtjent om kyrkans förkofran samt den andliga bildningens höjande i Finland. Han visiterade ofta sitt vidsträckta stifts församlingar, uppmanade outtröttligt presterskapet till anställande af kateketiska öfningar och befordrade på ett utmärkt sätt religionskunskapens framsteg hos allmänheten genom utgifvande af läro- och andaktsböcker både på svenska och finska språken. Äfven skolornas förbättrande var en följd af hans nitiska verksamhet. Framför allt försåg han dem med nya läroböcker i åtskilliga kunskapsgrenar, och för att förbättra sjelfva undervisningen utgaf han äfven en pedagogik, Methodus informandi (1683), hvilken förnämligast afsåg att befordra kunskaper, som svarade mot kyrkans behof. Att han dock äfven satte värde på allmänna kunskaper öfverhufvud ådalägger hans Encyclopaedia synoptica (1672), en lärobok af vidsträckt omfång, omfattande grammatik, retorik, logik, metafysik, pneumatik, fysik, matematik, etik, politik och ekonomi. För att befordra sina goda syftemål anlade G. redan 1668 ett eget tryckeri i Åbo, hvarifrån en mängd undervisnings- och uppfostringsskrifter utgick. Det vigtigaste af G:s arbeten är hans Bibelverk, hvilket han begynte 1674 i samarbete med sin son Johannes (se nedan), men som utkom först efter hans död, (Nya test. 1711--13 och Gamla test. 1724--28). -- Genom stolthet och fåfänga samt ett retligt lynne väckte G. mycken anstöt och invecklades i hvarjehanda misshälligheter och rättegångar, hvilka på sin tid väckte stort uppseende. (Jfr J. J. Tengström: "Johan Gezelii den äldres minne", 1825.) A. H.
2. Gezelius, Johannes, d. y., finsk biskop, den förres son, föddes i Dorpat d. 6 Sept. 1647, blef 1661 student i Upsala, öfverreste 1663 till sina föräldrar i Riga och flyttade 1665 med dem till Åbo, der han fortsatte sina studier och, under faderns ledning, danades för prestkallet. Med kungl. understöd och i hufvudsakligt ändamål att studera orientalisk filologi såsom förberedelse till det vidlyftiga bibelarbete, hvartill fadern redan hade uppgjort planen, företog G. en resa till Tyskland, England och Frankrike. Han studerade i Oxford under ledning af den berömde orientalisten Pococke den äldre, i Paris under ledning af den bibliska kritikens berömde grundläggare R. Simon och åhörde i Tyskland bl. a. de berömde teologerna S. Schmidt och Spener. 1674 återkom han till Åbo, disputerade 1675 och utnämndes s. å. till extraordinarie teologie professor vid universitetet derstädes. 1679 blef han
Källa: Project Runeberg ·
