Sida 661
Gmunden
debuterade 1848 på Olympic-teatern i London. Hon har i synnerhet gjort sig känd som framställarinna af qvinnoroler i Shakspeares skådespel. 1868 lemnade hon scenen och har sedan i England och Amerika hållit föreläsningar öfver Shakspeare. 1853 gifte hon sig med E. S. Dallas, från hvilken hon efter några år skilde sig.
Glyptik (af Grek. glyfein, urholka, gravera, snida), gemsnideri, konsten att gravera gemmer. I vidsträcktare mening inbegripes derunder äfven medaljgravyren. Se Gem. UPk.
Glyptodon. Se Bälta.
Glyptografi (af Grek. glyptos, graverad, snidad, och grafein, skrifva, beskrifva), läran om glyptikens alster (gemmer och medaljer). Upk.
Glyptotek (af Grek. glyptos, i bet. skulpterad, och theke, förvaringsrum), i allmänhet ställe, der skulpturverk förvaras; särskildt kallas så det af konung Ludvig I i München upprättade skulpturmuseet, bygdt af Leo v. Klenze, 1816--30, i moderniserad jonisk stil. Bland dess rika skatter intaga de s. k. Egineterna en framstående plats (se Eginetisk konst). Upk.
Glys-torsk. Se Torskslägtet.
Glänö (Glænö), en liten ö vid Själlands sydkust, i Vordingborgsbukten, tillhörig Örslevs socken, Vester-Flakkebjerg härad, Sorö amt.
1. Gläser, Franz Joseph, tysk tonsättare, f. i Böhmen 1798, utbildade sig först till violinvirtuos och efter 1816 till kompositör. Han blef kapellmästare vid Josephstädterteatern i Wien 1817, vid Königstädterteatern i Berlin 1830 samt vid k. teatern i Köpenhamn 1842. Död 1861. G. var en rutinerad och skicklig musiker, hvars rykte hufvudsakligen grundar sig på hans opera Des adlers horst (1833), som vann inträde på flere europeiska scener (i Stockholm under namn af "Örnnästet", 1837). I Köpenhamn komponerade han, till text af H. K. Andersen, Bryllupet ved Comosöen, som utkom i klavérutdrag. Hans öfriga operor och sångspel, Das königreich der weiber ("Fruntimmersriket", 1844), Peter Stiglitz, Das auge des teufels m. fl., gjorde mindre lycka. A. L.
2. Gläser, Joseph, dansk musiker, den föregåendes son, född i Berlin d. 15 Nov. 1835, tjenstgjorde som korgosse i det katolska kapellet i Köpenhamn och mottog der sina första musikaliska intryck, öfvergick redan som yngling till den lutherska religionen, blef student 1853 samt utnämndes 1867 till organist vid Fredriksborgs slottskyrka. G. har komponerat ett stort antal romanser, af hvilka flere blifvit allmänt omtyckta, fyrstämmiga sånger för mansröster, musiken till E. Böghs vådevill "Alle mulige roller", till H. Ibsens "Glidet på Solhoug" och (1860) till Bournonvilles ballett "Fjernt fra Danmark", ett oratorium (1859) och en konsertuvertyr (1865). C. R.
Glöd, Nord. mytol. Se Fornjot.
Glödning, fys. En kropp glöder eller är i glödning, om den uppvärmes så mycket, att den blir sjelflysande, men utan att dervid brinna med låga.
Glödvax. Se Förgyllning.
Glömminge, socken på Öland, Kalmar län, Algutsrums härad. Arealen 3,503 har. 1,141
innev. (1880). G. jämte Algutsrum utgör ett konsistorielt pastorat af 2:dra kl., Kalmar stift, Ölands Medel-kontrakt.
Glömvar, Nord. mytol., Gjukungen Gunnars hustru. Hon omtalade för sin man sina onda drömmar, som bebådade Atles svek. Se Gjukungar. Th. W.
Gmelin, en vidt utgrenad, würtembergsk slägt. -- 1. Johann Georg G., naturforskare och resande, f. 1709, blef 1731 professor i kemi och naturalhistoria i Petersburg och deltog 1733--43 i den på ryska regeringens bekostnad utrustade, vetenskapliga expeditionen till Sibirien. Frukterna af denna resa framträdde i G:s arbeten Reisen durch Sibirien (1751--52) och Flora sibirica (1748--49). G. tog 1747 afsked från sin plats i Petersburg och utnämndes 1749 till professor i kemi och botanik i sin födelsestad, Tübingen. Död derstädes 1755. -- 2. Samuel Gottlieb G., naturforskare, den föregåendes brorson, f. 1744, kallades 1767 till professor i naturalhistoria i Petersburg. I Juni 1768 begaf han sig på en af kejsarinnan Katarina bekostad forskningsresa till södra Ryssland och norra Persien, men tillfångatogs på återvägen af tatarkanen Usmei (1774) och dog i fångenskapen, s. å. Hans hufvudarbete är Reisen durch Russland (1771--84). -- 3. Johann Friedrich G., naturforskare, brorson till G. 1., f. 1748, blef 1772 professor i medicin i Tübingen och 1775 professor i medicin i Göttingen. Död 1804. G. är bekant för sin upplaga (den s. k. trettonde) af Linnés "Systema naturae", en upplaga, som utmärker sig genom brist på kritik och insigt hos utgifvaren, men som erhållit en ganska stor literaturhistorisk betydelse derigenom att den länge var den enda tillgängliga handbok i zoologi. -- 4. Leopold G., kemist, den föregåendes son, född 1788, utnämndes 1814 till e. o. och 1817 till ordinarie professor i kemi och medicin i Heidelberg. Död 1853. G. inlade stora förtjenster om den organiska och särskildt den fysiologiska kemien genom de tillsammans med F. Tiedemann anställda undersökningarna öfver matsmältningen. Äfven oorganisk kemi och mineralogi voro föremål för hans forskningar. G:s Handbuch der theoretischen chemie (1817--19; 4:de uppl. 1843--55) är en af de mest ansedda handböcker i kemi. -- 5. Christian Gottlob G., kemist, brorson till G. 2., född 1792, studerade under Berzelius' ledning och blef 1817 professor i kemi och farmaci i Tübingen, författade Einleitung in die chemie (1835--37) och öfversatte de tre första årgångarna af Berzelius' årsberättelser. G. är den egentliga upptäckaren af sättet att på konstlad väg framställa ultramarin och har derigenom lagt grund till en alldeles ny industri. Död 1860.
G moll, musikt., den molltonart, som har g till grundton och i likhet med sin parallel, b dur, företecknas med b för h och e. A. L.
Gmunden, stad i Öfre Österrike, vid Trauns utflöde ur Traun- l. Gmundensjön, med ett utomordentligt vackert läge. Omkr. 6,500 innev. Sjö- och soolbad. I närheten en mängd vackra villor och anläggningar. Hufvudort i det s. k.
Källa: Project Runeberg ·
