Sida 620
Giusti, Giuseppe
den romerska skolan, hvars tradition han öfverflyttade till Mantua. Han kom tidigt, omkr. 1509, i Rafaels skola, omfattades af denne med stor kärlek och gjorde under hans ledning så snabba framsteg, att han snart var i stånd att biträda sin lärare i arbetet. Detta fick han tillfälle att göra dels i Vatikanens loggier, dels i stanzerna, der Sala di Costantino efter Rafaels död enligt mästarens teckningar utfördes under ledning af G. Samtidigt dermed målade han åtskilliga, i Rom befintliga fresker af mytologiskt innehåll, nämligen i de af honom sjelf byggda Villa Lante och Villa Madama, i hvilka arbeten han framstår såsom en på en gång kraftig och behagfull målare. G. hade nämligen en liflig fantasi och en lätt hand jämte mycken fart och käckhet i sinnet; så länge han hölls i tygel af Rafael och hufvudsakligen rönte inflytande af dennes ädla uppfattning, var han äfven sjelf ädel och tilldragande i sin konstverksamhet. Hälst målade han ämnen, hemtade från antiken, men äfven heliga bilder af framstående slag härstamma från denna hans första tid. Bland dessa må främst nämnas Stefanus' stening (i Genua), utmärkt för sin vackra modellering, klara färg och ädla uppfattning, ett af den italienska konstens bästa verk. Då Rafael dog, utnämnde han G. och Francesco Penni till sina arfvingar, och de fullbordade i denna egenskap gemensamt mästarens efterlemnade ofulländade verk, till hvilka hörde "Transfigurationen". 1524 kallades G. af hertig Federigo Gonzaga till Mantua, der han mottogs på det mest smickrande sätt och fick utföra ofantliga arbeten, hvarjämte han der stiftade en mycket besökt målareskola. Men efter Rafaels bortgång hade hans inneboende naturel brutit fram. Han saknade mästarens djup och framför allt hans kyskhet. Han hade också kommit ifrån det helsosamma tvång, som Roms klassiska anda hade pålagt honom. Då framträdde hans verkliga sinne i en vildhet och rent af råhet, som voro utan gränser, hvad uppfattning och ton angick, under det att formbildningen, som något påminde om Rafael, men ännu mera om Michelangelo, nedsjönk till ytliga effekter, hvarmed G. gaf första exemplet till den kommande tidens själlösa dekorationsmåleri. Förnämligast visar sig detta i vägg- och takmålningarna i Palazzo del Te, der G. i en sal, formad som en stor ugn, målat Giganternas störtande och i en annan sal framställt Psyches historia och andra gudarnas kärleksäfventyr, i hvilka bilder likgiltigheten för formen och gemenheten i uppfattningen svårligen kunnat drifvas längre. Det ligger en afgrund mellan Rafaels kyska Psyche-fresker i Villa Farnesina och dessa lärjungens skapelser. -- Af G:s stafflibilder finnes icke mycket i behåll, det bästa utan tvifvel i Louvre, såsom en Madonna med Kristus och Johannes som barn, G:s eget porträtt, Vespasianus' och Titus' triumf jämte några andra. Af G:s byggnader från den romerska tiden är den förut nämnda förnäma och majestätiska, nu alldeles förfallna Villa Madama, på sluttningen af Monte Mario utanför Rom, det vigtigaste exemplet. I Mantua byggde han det nämnda Pal. del Te såsom ett
storartadt hertigligt lustslott utanför staden, hvarjämte flere palats och äfven kyrkor i denna stad äro frukter af hans verksamhet. -- Bland G:s många lärjungar är bolognesaren Primaticcio, hvilken var en af dem, som förde den italienska konstens grundsatser och åskådningssätt öfver till Frankrike, den berömdaste. C. R. N.
Giunta l. Giunti [dsjun-], Sp. Junti, Junta, Juncta l. Zonta, italiensk boktryckarefamilj, som härstammade från Florens och i slutet af 15:de årh. upprättade boktryckerier i Venezia, Florens, Lyon, Burgos, Salamanca och Madrid. De äldsta af dessa voro boktryckeriet i Venezia, hvilket anlades omkr. 1499 af Luca Antonio G. och egde bestånd till 1657 (Victorius' upplaga af Ciceros arbeten, 1534--37, var det förnämsta verk, som utgick derifrån), samt det af hans brorson, Filippo G., upprättade boktryckeriet i Florens, hvilket arbetade till 1623. Af mindre betydelse voro boktryckerierna i Lyon och Burgos, upprättade på 1520-talet af Jacopo de G. och Juan Junta. Sannolikt var den sistnämnde äfven grundläggare af boktryckeriet i Salamanca (1530-talet). Giulio G. anlade 1595 ett tryckeri i Madrid.
Giunta Pisano [dsjun-], italiensk målare, som enligt urkunder bevisligen lefde i Pisa mellan 1202 och 1250. Karakteristiska för honom äro flere krucifix, utmärkta för det till sin ytterlighet drifna sträfvandet att genom uttrycket af grufliga qval framkalla hos åskådaren den häftigaste uppskakning. I afseende på kroppsbehandlingen stod han fullständigt under bysantinskt inflytande. Ett dylikt krucifix, betecknadt med hans namn, "Juncta Pisanus me fecit", finnes nu i kyrkan S. S. Raineri e Leonardo i Pisa och är i sin krassa vederstygglighet bestämmande för omdömet om G:s stil i det hela. Efter år 1220 skall han hafva arbetat i den öfre klosterkyrkan S. Francesco i Assisi, och 1236 antages han på samma ställe hafva målat en korsfästelse. För öfrigt äro underrättelserna om hans arbeten föga vissa. C. R. N.
Giurgevo [djurdjevo], Rum. Giurgiu l. Sjursja, stad i Rumania vid Donau, midt emot bulgariska fästningen Rustsjuk. Omkr. 20,000 innev. Genom sitt läge vid Donau är G. en vigtig handelsplats, som i synnerhet uppblomstrat efter fullbordandet (1869) af jernvägen till Bukarest och Galacz, hvarigenom det blifvit Bukarests hamn. Staden anlades i 14:de årh. af venezianerna under namnet San Zorzo (S. Georgio). Genom freden i Adrianopel (1829) afträdde turkarna den till Valakiet.
Giurgiu, stad i Rumania. Se Giurgevo.
Giusti [dsjus-], Giuseppe, italiensk skald, född i Monsummano d. 12 Maj 1809, studerade i strid med sin böjelse juridik och förberedde sig för advokatyrket. Snart egnade han sig emellertid uteslutande åt diktkonsten, till hvilken hans håg alltid stått. Redan 1835 gjorde en i handskrift och utan hans namn cirkulerande dikt med anledning af kejsar Frans I:s död, kallad Il dies irae, ett stort uppseende genom den oerhörda frimodigheten i sitt språk. Under de följande åren följde en rad andra dikter, som i sant patriotisk anda lika djerft som
Källa: Project Runeberg ·
