Sida 46
Forster, William Edward
sedan till kronan och blef majorsboställe, men är nu (1881) utarrenderad för kronans räkning.
Forster, Hans, tysk murare- och byggmästare, arbetade i Sverige sedan 1640-talets början och dog i Stockholm 1653. Han uppförde Kristine kyrka i Falun (tornet fulländades först 1659 af ett par andra byggmästare), fullbordade S:t Jakobs kyrka i Stockholm med tornbyggnaden (1645) och var verksam vid flere andra byggnadsföretag. -rn.
1. Forster, Johann Reinhold, tysk naturforskare, f. 1729, beklädde 1753--65 en presterlig befattning i närheten af Danzig, men förde efter 1765 länge ett kringresande lif och åtföljde bl. a. kapten Cook på dennes andra upptäcktsresa (1772--75). Han var 1780--98 professor i naturvetenskap i Halle och afled 1798. F. författade bl. a. Liber singularis de bysso antiquorum (1776), Observations made during a voyage round the world (1778), Zoologia indica (1781) och Geschichte der entdeckungen und schifffahrten im Norden (1784).
2. Forster, Johann George Adam, den förres son, tysk skriftställare och revolutionär, f. 1754 i närheten af Danzig, medföljde Cook på dennes andra upptäcktsresa (1772--75), var sedermera professor i naturvetenskap först i Kassel (1778--84) och derefter i Vilna (1784--87) samt utnämndes 1788 till bibliotekarie i Mainz. Mot slutet af sitt lif blef F., "som för sitt uppehälle måste förrätta en öfversättares galérslafstjenst", en anhängare af den franska revolutionens läror. När Custine efter Mainz eröfring tillsatte en provisorisk regering i staden (Nov. 1792), blef F. dennas vicepresident. 1793 for han såsom republikansk kommissarie omkring till närliggande orter för att söka lösrycka dem från Tyska riket. Han var i Mars s. å. vicepresident i rhen-tyska nationalkonventet och afgick i s. m. såsom detta konvents ombud för att underhandla om stadens införlifvande med Frankrike till Paris, der han afled d. 10 Jan. 1794. F., hvars prosa förbinder fransk lätthet med engelsk värdighet, räknas bland Tysklands klassiske författare. Hans förnämsta skrifter äro A voyage round the world (1777; på tyska: Beschreibung einer reise um die welt in der jahren 1772--75, 1778--80), Kleine schriften, ein beitrag zur länder- und völker-kunde, naturgeschichte und philosophie des lebens (1789--97) och Ansichten vom Niederrhein, Brabant, Flandern, Holland, England und Frankreich im April, Mai und Juni 1790 (1791--94). Hans Sämmtliche schriften utgåfvos 1843--44, och hans Briefwechsel mit S. Th. von Sömmering 1877.
Forster [-stär], François, fransk kopparstickare, f. 1790 i Schweiz, var lärjunge af P. G. Langlois i Paris, blef 1844 medlem af Parisakademien och dog 1872. F. förde sin grafstickel med talang och återgaf med stor trohet originalets uttryck. Såsom hans bästa gravyrer anses La vierge au bas-relief (1835, efter Lionardo da Vinci) och La vierge de la maison d'Orleans (1838, efter Rafael). Derjämte graverade han förträffliga blad efter Gérard, Guérin, Gros m. fl. samt åtskilliga porträtthufvud.
Forster, John, engelsk skriftställare, f. 1812, d. 1876, egnade sig tidigt åt literaturen och förvärfvade sig ett framstående namn såsom historisk, biografisk och kritisk författare. Han lemnade bidrag till "The Examiner", hvars redaktion han skötte 1848--58, och som under denna tid blef en af de inflytelserikaste tidningarna, samt var derjämte medarbetare i "Edinburgh Review", "Quaterly Review" och "Foreign Quaterly Review", hvilken han under flere år redigerade. Då Dickens nedlade ledningen af "Daily News", blef F. för ett år dennes efterträdare. Ryktbarast blef F. genom sina historiska och biografiska verk, bland hvilka hans uttömmande arbete The life of Charles Dickens (1871--74), som på ett år upplefde nio upplagor endast i England, torde vara det mest kända. Bland hans öfriga många värdefulla arbeten må nämnas Statesmen of the commonwealth of England (1831--40), The life and times of Oliver Goldsmith (1848), Arrest of the five members by Charles the first (1860) och essays öfver Oliver Cromwell, Daniel de Foe, Sir Richard Steele, Charles Churchill, Samuel Foote m. fl.
Forster, William Edward, engelsk statsman, född i Bradpol d. 11 Juli 1818, var en tid industriidkare, men blef 1861 medlem af underhuset och intog der snart en betydande plats inom det liberala partiet. Nov. 1865--Juli 1866 var F. understatssekreterare för kolonierna i John Russels kabinett och Dec. 1868--Febr. 1874 vice president i "Privy Councils" undervisningskomité. Han ådagalade mycket stor parlamentarisk förmåga vid genomdrifvandet af reformer i undervisningsväsendet ("Education bill", 1870) och af sluten omröstning vid parlamentsvalen ("Ballot bill", 1871). Hans anseende var så stort, att, då Gladstone 1875 lemnade ledningen af oppositionen, F. ansågs böra blifva dennes efterträdare såsom Whigpartiets chef; men han afböjde denna utmärkelse, och valet föll på markisen af Hartington. Då efter de nya valen 1880 Whigpartiet med Gladstone d. 28 April s. å. åter kom till styret, inträdde F. i kabinettet såsom statssekreterare för Irland. Det tillstånd af våld och laglöshet, hvari Irland vid denna tid förföll, till följd af feniernas och "landligans" agitationer, gjorde kraftiga mått och steg nödvändiga. F. föreslog d. 24 Jan. 1881 i underhuset en särskild för Irland afsedd lag om skydd till lif och egendom. Det sätt, på hvilket hans bill behandlades, är en af de märkligare tilldragelserna i parlamentets historia. Då till följd af de irländska medlemmarnas, de s. k. homerulernas, "obstruktionstaktik" debatten om huruvida billen skulle få företagas till behandling eller ej utdragits i tio dagar, och sedan ett af sammanträdena räckt i fyrtioen timmar, gjorde underhusets talman d. 2 Febr. en kupp: han förklarade sig icke längre kunna tillåta debatten. Homerulerna lemnade salen, och billens första läsning kunde företagas. Vid sammanträdets slut föreslog Gladstone en resolution mot "obstruktionstaktiken", hvilket dagen derefter framkallade ett stormigt uppträde: trettiofem homeruler aflägsnades med våld ur salen. Den 25 Febr. antogs slutligen billen
Källa: Project Runeberg ·
