Sida 261
Futurum
af 16:de årh. infördes anordningen med 2--3 roddare på hvarje bänk. Fustens längd kunde uppgå ända till omkr. 30 m.; förhållandet mellan längd och bredd var ungefär som 7 till 1. Den förde två master med segel. O. E. G. N.
Fust, Johann, tysk boktryckare, född i Mainz vid slutet af 14:de årh., var först guldsmed. 1450 ingick han en öfverenskommelse med Gutenberg om gemensam utöfning af boktryckarekonsten, hvarvid F. försträckte de nödiga penningemedlen. Men redan 1455 trängde han ut Gutenberg ur företaget, för att fortsätta det tillsammans med sin måg, Schöffer. F. dog sannolikt 1466 i Paris. Han har ofta oriktigt förvexlats med den ryktbare svartkonstnären doktor Johann Faust. Se Boktryckarekonst.
Fustel de Coulanges [fystel dö koulangsj], Numa Denis, fransk vetenskapsman, född i Paris d. 18 Mars 1830, blef 1859 vikarierande professor vid Lycée Saint-Louis i Paris och utnämndes 1861 till professor i historia i Strassburg. Efter krigsutbrottet 1870 återvände han till Paris, der han blef lärare vid Ecole normale supérieure. 1875 invaldes han i Académie des sciences morales et politiques och utnämndes 1878 till professor i medeltidens historia vid La Sorbonne. Jämte åtskilliga smärre afhandlingar rörande forngrekisk och äldre fransk historia har F. skrifvit de utmärkta arbetena La cité antique (1864; 7:de uppl. 1878; "Staten i forntiden", 1872) och Histoire des institutions politiques de l'ancienne France (1871, del. I; ny uppl. 1878), hvilka blifvit prisbelönta af Franska akademien.
Fusti, Ital., "stjelkar", handelst., orenande inblandningar i en vara (såsom -- bland kryddor -- damm, stjelkar o. s. v.), för hvilka vid köps afslutande prisafdrag göres; sjelfva detta afdrag.
Fustik, namn på flere sorter färgträ. -- Ung fustik. Se Fisettholz. -- Gammal fustik. Se Gulholz.
Fusulina, paleont., ett foraminiferslägte, som står nära nummuliterna, men vanligen är af spolformig skapnad. Fusulina uppnår en jämförelsevis betydlig storlek (10 mm. och derutöfver) och förekommer hufvudsakligen i bergkalken. I Ryssland och Nord-Amerika uppträda de i så stor mängd, att denna bergart stundom benämnts Fusulina-kalk. B. L-n.
Futa Djallon, fulah-rike i Senegambien, s. om Bondu. Det omfattar Gambias, Senegals och Rio Grandes källområde och består af pittoreska, skogbevuxna och väl vattnade berglandskap. Hufvudstad är Timbo, med omkr. 3,000 innev.
Futa Toro, fulah-rike i Senegambien, vid Senegal, omfattar ett stort, mest jämnt, på tamarindskogar rikt område, med omkr. 300,000 innev., hvilkas hufvudort är ön Morsil i Senegal. Fulah-folket, som för omkr. 400 år sedan eröfrade landet, har blandat sig med urinnevånarna (i v. joloffer, i ö. mandingoer); den blandade befolkningen, som har antagit islam, kallas torodo.
Futhark l. Futhork kallas runalfabetet efter de 6 första bokstäfverna deri (f, u, þ [th], a[yngre o], r, k). Jfr Alfabet. Den äldsta runfutharken, eller det samgermanska
runalfabetet, bestod af 24 mynder ("tecken för ljud"), ordnade på följande sätt i 3 afdelningar ("ätter"):
[f] [u] [th] [a] [r] [k] [g] [w]: [h] [n] [i] [j] [eu] [p] [-r] [s]: f u th a r k g w h n i j eu p -r s
[t] [b] [e] [m] [l] [ng] [o] [d] t b e m l ng o d
Hvad som föranledt denna stora olikhet mot öfriga semitisk-latinska alfabet i fråga om tecknens ordningsföljd är ännu alldeles okändt. Den äldsta runfutharken finnes inristad på en brakteat från Vadstena, på Charnay-spännet (se d. o.) samt på ett knifblad af jern, funnet i Themsen. Den vanliga yngre runfutharken, eller det särskildt nordiska runföljden, bestod länge af följande 16 tecken, likaledes ordnade i 3 ätter, nämligen:
[f] [u] [th] [a] [r] [k]: [h] [n] [i] [a] [s]: [t] [b] [l] [m] [-r] f u th a(o) r k h n i a s t b l m -r(y)
Ett antal nya tecken lades senare till dessa. Se Runskrift. Fr. L-r.
Futsjau (Futsjeu, på lokaldialekten Hokchin), hufvudstad i kinesiska prov. Fukien, vid floden Min, omkr. 45 km. från dess mynning. Omkr. 600,000 innev. (enligt somliga 4 mill.), deraf 8--9 tusen mandsjuer. Den egentliga staden, som ligger 4 km. från flodens norra strand, omgifves af en med höga torn försedd mur, utanför hvilken ligga vidsträckta förstäder. Floden vimlar af flytande bostäder. Säte för viceguvernören öfver provinserna Fukien och Tsjekiang. Flere vigtiga missionsanstalter (den äldsta stiftad 1846). Arsenalen (grundlagd 1867 och byggd af franska ingeniörer) ligger omkr. 3 km. nedanför staden, der de större fartygen vanligen ankra. F. öppnades 1842 för européer. I staden äro etablerade tretton europeiska firmor, och dess tehandel är, näst Sjanghais, den största i riket. 1876 utfördes något öfver 37 mill. kg. te. Till inrikes hamnar utskeppar F. mycket trävaror. 1876 inlupo i hamnen 275 främmande fartyg. S. å. hade exporten med främmande fartyg ett värde af 60 mill kr. och importen 28 mill. kr.
Futtehpoor Sikri. Se Fathipur Sikri.
Futurum, gramm., kallas den af verbets tempusformer, hvilken utmärker tillkommande tid. Inom den indo-europeiska språkstammens aldra språk bildades futurum till stor del medelst ett till verbalstammen fogadt s-ljud, hvilket, enligt Bopps numera icke alldeles obestridda förklaring, är att betrakta såsom lemning af en verbalstam as- med betydelsen "vara" (Lat. esse). Till detta slag hör det grekiska futurum på -so (t. ex. ly-so, "jag skall lösa") äfvensom det äldre latinets futurum exaktum (t. ex. capso för cepero, "jag skall hafva tagit"), hvaremot man i det latinska futurum på -bo (t. ex. amabo, "jag skall älska") velat spåra en liktydig stam bhu- l. fu-, hvilken återfinnes bland annat i perfektum fui. De flesta nyare språk ega icke någon särskild böjningsform för futurum, utan använda i stället en omskrifning med presens af något verbum, som i sig innesluter framtidsbetydelse (t. ex. Sv. skall, T. werde). Deremot hafva de romanska språken bildat en ny futurform genom
Källa: Project Runeberg ·
