Sida 721
Graffman, Karl Samuel
undersätsiga och framtill försedda med tvärplåtar; tarsen är kortare än mellantån utan klo; baktån saknar hudflik. Stjerten är tvär, med i spetsen afrundade pennor. Könen äro lika hvarandra till färgen. -- Dithörande arter vistas vid hafskuster och saltsjöar, hafva stark flygt och röra sig tämligen lätt på marken; de simma väl, men dyka blott såsom ungar och då de under ruggningstiden sakna flygförmåga. De äro skygga, försigtiga och sällskapliga, hafva starkt och kacklande läte, lefva af växt- och djurämnen, häcka i jordhålor eller ihåliga träd; honan ensam rufvar äggen, men båda föräldrarna lära vårda ungarna. -- Grafanden, graf- l. brandgåsen (Gotl. Jugåsen), T. vulpanser, igenkännes på sin röda näbb och hvita öfvergump. Hannen i vårdrägt har hufvudet och halsens öfre del glänsande svartgröna; en hvit ring omkring halsen och nedanför densamma ett bredt, rostgult bälte omkring hela kroppen; skuldrorna med en stor, svart fläck; grön, ofvantill af ett rödt och svart streck begränsad vingspegel; handpennorna, stjertspetsen och ett band utefter kroppens undre sida svarta och undre stjerttäckarna roströda. För öfrigt är fjäderdrägten hvit; näbben är högröd, med en stor pannknöl, benen ljust rosenröda och fogelns längd 64 cm. I sommardrägt har hannen hufvudet och halsen mattare gröna, bröstbältet försedt med svarta och hvita fjäderkanter, skulderfläckarna matta och buksidans svarta band försvunnet på undergumpen. Honan saknar näbbknöl samt har smalare bröstgördel, orenare och något spräckliga eller fläckiga färger. Grafanden häckar i Östersjön från Estland och Kalmar, vid Skandinaviens vestra kuster, Britiska öarna och en del af Frankrike, uti Ryssland, Sibirien och Japan. Mot vintern flyttar hon åt sydligare land. I Sverige vistas hon ständigt vid eller i närheten af hafskusten. Som honan af denna art har bjerta färger, skulle hon ej utan fara att lätt upptäckas af roffoglar kunna häcka under bar himmel; derför lägger hon ock sina ägg i hål, hvilka hon uppsöker eller sjelf gräfver. På nordtyska kusten lär hon stundom hållas tam, parar sig och frambringar afföda med gräsanden. -- Till detta slägte hör äfven rostanden, T. casarca, hvars hanne är gulröd, med ljusare hufvud, svart halsring samt af grått och brunt vattrad bakrygg, hvita vingtäckfjädrar, vingspegeln äfvensom ving- och stjertpennorna gröna samt öfre stjerttäckarna svarta. Hannens kroppslängd är 54 cm. Honan har blekare färger och saknar halsring. Rostanden är hemma i södra Ryssland äfvensom i mellersta Asien ända in i Mongoliet. I Sverige är hon en gång erhållen, nämligen i Stockholms skärgård. C. R. S.
Graff, Anton, tysk porträttmålare, föddes d. 18 Nov. 1736 i Winterthur (Schweiz) och fick der sin första undervisning. 1756 kom han till Augsburg, i hvilken stad han snart gjorde sig ett namn som framstående porträttmålare. Derifrån kallades han 1766 till Dresden, der han blef hofmålare och professor vid konstakademien. Död derstädes d. 22 Juni 1813. G. skattades mycket högt af sin samtid, hvilken t. o. m. gick så långt i beundran, att den jämförde honom med en Tizian och en van Dyck. Hans porträtt äro verkligen fulla af lif och karakter samt utmärkta af en frisk och kraftig kolorit. Bäst lyckades honom manliga porträtt. G. utvecklade en alldeles otrolig produktivitet, och de flesta af hans tids mest framstående personer blefvo af honom porträtterade: Gellert, Lessing (1771), Ernesti, Schiller (1785), Fredrik Vilhelm II m. fl. Hans sista arbete var ett sjelfporträtt (1811). -- G:s son, Karl Anton G. (f. 1774, d. 1832), gjorde sig känd som landskapsmålare. R--n.
Graff, Eberhard Gottlieb, tysk språkforskare, f. 1780 i Elbing, d. 1841, blef 1824 professor i tyska språket i Königsberg och lefde från 1830 i Berlin. Hans förnämsta verk är Althochdeutsche sprachschatz (1835--43), hvartill Massmann 1846 utgaf en alfabetisk index.
Graffigny, [-finji], Fraçoise d'Issembourg d'Happoncourt de, fransk författarinna, f. 1695, d. 1758. var en kort tid gift med en kammarherre hos hertigen af Lothringen, men lät skilja sig från honom och begaf sig i sällskap med mademoiselle de Guise, sedermera hertiginna Richelieu, till Paris, hvarest hon uppträdde som skriftställarinna. Hennes roman Lettres d'une péruvienne (1747; flere gånger omtryckt) vann stort bifall och öfversattes på många språk, äfven på svenska. Hennes drama Cénie (1751) blef likaledes väl mottaget. 1820 utkom ett af henne författadt arbete, kalladt Vie privée de Voltaire et de madame Duchâtelet.
Graffito. Se Sgraffito.
Grafflankering, befästningsk., beskjutning af en fältverks- eller fästningsgraf i dess längdriktning i ändamål att tillbakaslå en öfverrumpling eller stormning. I bastionssystemet utgår grafflankeringen från flankerna, i tenaljsystemet från fasernas inre ändar; i båda fallen således från högt liggande öppna vallgångar. I kaponiersystemet deremot utgår flankelden från en på grafbottnen lågt liggande, bombfast, hvälfd kasemattbyggnad, kallad kaponier, hvilken anordning innebär den dubbla fördel att pjeserna stå bättre skyddade för fiendens eld och att grafven blir med mera raserande eld bestruken. Se Fästning. O. A. B.
Graffman, Karl Samuel, landskapsmålare, född i Göteborg 1802, kom till Stockholm, tämligen ung, för att som elev vid konstakademien utbilda sina anlag. Han egnade sig genast åt landskapet, under ledning af Fahlcrantz, och nådde snart en ganska betydande färdighet inom detta fack. Mot slutet af 1820-talet reste han kring för att afteckna gamla kyrkmålningar i södra Sverige. Med understöd af flere vänner och gynnare kom G. 1830 i tillfälle att företaga en resa till Skotland, hvars storartadt pittoreska natur då hade väckt den bildade allmänhetens uppmärksamhet genom beskrifningar i Walter Scotts berömda romaner. Hos denne och hans måg, sir W. Lockhart, fann G. det vänligaste mottagande och den mest förekommande vägledning, hvilken blef honom till mycken nytta under hans ströftåg för att lära känna och afteckna landets egendomligaste utsigter. Vid sin återkomst fattade G. planen att utgifva
Källa: Project Runeberg ·
