Fredsstyrka, krigsv., den styrka af officerare, underofficerare, manskap, tjenstemän och hästar, som en armé och hvarje dess truppafdelning skola underhålla i fredstid. Landets finanser bjuda att hafva fredsstyrkan så liten som möjligt, hvilket äfven är af vigt, på det att icke för stora arbetskrafter skola dragas från de borgerliga sysselsättningarna. Å andra sidan kräfva deremot de militära fordringarna, att fredsstyrkan icke för mycket nedtvingas, emedan manskapet då får ringa öfning, och tjenstens upprätthållande samt öfvergången till krigsstyrka försvåras. Dessa
olägenheter kunna dock något minskas genom att under tiden för sommaröfningarna hafva en större fredsstyrka, hvilken för öfrigt måste vara större vid kavalleriet än vid infanteriet till följd af den svårare utbildningen för förstnämnda vapen. Rekryteringssättet är af synnerligt inflytande på bestämmandet af fredsstyrkan. Denna utgör i de land, der den allmänna värnpligten strängt tillämpas, vanligen omkring 1/3 af hela krigsstyrkan, men måste vara större, der värfning utgör grunden för rekryteringen, t. ex. i England. I några stater, såsom England, Österrike och Italien, bestämmes fredsstyrkan årligen, i andra, såsom Frankrike, gäller hon tills vidare. I Tyska riket är hon bestämd för 7 år, senast från 1881. I Sverige utgöres fredsstyrkan af de till sin numerär bestämda värfvade och indelta trupperna. Arméernas fredsstyrka utgör för närvarande (1882) i Sverige 34,571 man (med underofficerare), i Norge 21,868 (dock icke ständigt under fanan), i Tyska riket 427,274, i Frankrike omkr. 469,000, i Österrike 272,527, i Ryssland 830,000, i Italien 204,441 och i England 179,489 man, deraf omkr. 90,000 i kolonierna (öfverallt oberäknadt officerare och tjenstemän), hvartill i de olika landen kommer flottans fredsstyrka. C. O. N.