Fribrefsrätt

Fribrefsrätt, adm., förr rätt att kostnadsfritt med allmänna posten försända bref i tjensteärenden. Med korta, ej nämnvärda afbrott, var denna rättighet medgifven allt sedan inrättandet af postverket (1636). Fribrefsrätten gällde ursprungligen bref från och till K. M:ts kansli och öfriga rikets kollegier, men utsträcktes sedermera till alla ämbets- och tjenstemän samt åtskilliga allmänna inrättningar och fromma stiftelser. Den utöfvades på det sätt att försändelserna antecknades i fribrefsböcker, som från postverket erhöllos; den kontrollerades medelst vederbörande posttjensteman medgifven rätt att, i händelse af misstanke, bryta och genomse brefven. Denna postverkets skyldighet att utan ersättning befordra tjenstebref, upphörde vid 1874 års ingång, sedan K. M:t stadgat, att belöpande postafgifter för tjensteförsändelser skola utgöras genom åsättande å dylik försändelse af ett mot afgifterna svarande belopp tjenstefrimärken, och Riksdagen, på K. M:ts proposition, å riksstatens sjunde hufvudtitel uppfört ett anslag, från hvilket ersättning för erlagda postafgifter för tjensteförsändelser skall till afsändaren utgå. Se K. förordn, d. 5 Dec. 1873. A. Th. S.