Frigel, Per, musiker, föddes d. 2 Sept. 1750 i Kalmar, der fadern var teologie lektor. Tidigt idkade han musikaliska studier jämte humaniora. Efter att 1770 hafva undergått studentexamen och 1776 blifvit promoverad, antog
han en enskild lärarebefattning i Stockholm. Intagen i sällskapet "Utile dulci", gjorde han sig der snart känd såsom tonsättare af tvänne symfonier, hvarefter dåvarande k. teaterdirektören Ehrensvärd föreslog att låta honom på konungens bekostnad i utlandet studera musikteorien och operaväsendet. Då denna plan omsider af den nya teaterdirektionen väsentligen inskränktes, föredrog F., som icke ville underkasta sig en förödmjukelse, att utbyta konstnärens bana mot ämbetsmannens och ingick 1779 som extra ordinarie i handels- och finansexpeditionen, der han 1781 blef kopist och 1783 kanslist med särskildt förordnande såsom protokollsförande. 1785 utnämndes han till sekreterare i statskontoret, hvilken befattning han innehade till 1809, då han fick afsked, med lönen i pension. Redan vid 27 års ålder invald i Musikaliska akademien, blef han der 1796 ständig sekreterare och 1815 professor i harmonilära, med uppdrag att tillika hafva öfverinseende öfver akademiens undervisningsverk. Efter 1809 biträdde han vid reformen af koralboken och fortfor dermed till 1818, då han undanträngdes af Hæffner. 1841 afslutade han sin fyrtiofem-åriga verksamhet såsom akademiens sekreterare, vid hvilket tillfälle akademien till honom öfverlemnade en minnespenning i guld. Död i Stockholm d. 24 Nov. 1842. -- F:s kompositioner utgöras af symfonier, koraler, kantater (bland hvilka Wallins "Guds lof" uppfördes 1816), sorgmusik (vid minnesfesten öfver Wikmansson), musik till "Eremiten", operan Zoroaster samt framför allt oratoriet Försonaren på Oljoberget (1815; text af Sam. Ödmann), hvilket den tyske musikern Neukomm i ett bref till tonsättaren förklarade vara "tillräckligt att till efterverlden öfverföra edert namn, som eder alltför stora blygsamhet synes vilja undandölja för edra samtida". F. uppträdde äfven såsom skriftställare, med en karakteristik öfver Kraus samt med åtskilliga anmärkningar mot Hæffner i "Stockholmsposten" och -- under pseudonymen Philalethes -- i "Allmänna journalen". A. L.