Frigg

Frigg, Nord. mytol., den förnämsta af alla åsynjorna, skildras i Eddan såsom Fjärgyns dotter, Odens maka, Balders moder, Jordens, Rinds, Gunnlads och Gerds rival, Nannas svärmoder, åsernas och åsynjornas drottning, Fullas och Fensalarnas herskarinna samt egarinna af en falkhamn. Likasom Jord och Rind är Frigg en jordgudinna och såsom sådan förmäld med himmelsguden Oden. Men då Jord representerar den ännu icke odlade och bebodda marken, och Rind är den i vinterlig dvala försjunkna jorden, bör Frigg närmast fattas såsom symbol af den odlade och fruktbärande jordens välsignelsebringande alstringskraft. Med sin make sitter hon på högsätet Lidskjalf samt skådar ut öfver all verlden och blir derigenom allvetande, så att hon känner alla varelsers öden, men hon uppenbarar dem icke. När Balder hemsöktes af dystra aningar om sin död, tog Frigg ed af alla skapade ting att de ej skulle skada Balder; endast af Misteltenen kräfde hon ingen ed, emedan den syntes henne för ung och späd. Balders död är Friggs första sorg, Odens död varder hennes andra. Äktenskapet och familjelifvet stå under hennes omvårdnad. Qvinnor anropa henne i barnsnöd och för ofruktsamhet. Qvinnans husliga sysslor, såsom arbetet vid sländan och väfven m. m. dyl., omhuldas äfvenledes af gudinnan, och en erinran härom finner man ännu deri att stjernbilden Orions bälte af svenska allmogen benämnes "Friggs rock" (på somliga orter "Fröjas rock") eller "Friggs ten". -- Friggs boning heter Fensalar (se d. o.). Myterna om Frigg och Fröja sammanblandas ofta, likasom deras namn icke sällan förvexlas. Den sjette veckodagens namn, Fredag, anses af Grimm m. fl. betyda "Friggs dag", andre anse det såsom lika med "Fröjas dag" (lat. dies Veneris). Frigg har till tjenarinnor åtskilliga qvinliga gudomligheter af lägre rang, bland hvilka må nämnas: Fulla, Lofn, Hlin, Gnå m. fl. Th. W.