Gaffel

Gaffel. 1. Krigsv, a) Stöd vid eldgifningen för handfältslangan och musköten. Den bestod af en käpp, som i öfre änden var försedd med en klyka (gaffel). Under Karl VII:s regering (1422--61) fanns i Frankrike en kavalleriafdelning, Les couleuvriniers du roi, som hade dylika gaffelkäppar fastnitade vid sadelknapparna, b) Stundom förekommande, oriktig benämning på skalm. -- 2. Sjöv., ett rundhult, upphängdt i lutande ställning mot akterkanten af en undermast och tjenande till att uppbära och sträcka öfre liket af ett gaffel- eller bomsegel. Dess inre ände, som griper om masten, kallas klo, dess yttre akterligaste gaffeln ock eller pik. Klon fasthålles intill masten eller till en särskild snaumast medelst en rack, men är stundom af jern och förenad med en jernskena eller ränna, utefter hvilken den löper. Gaffelns tackling utgöres af klofall, som uppbär klon, pikefall, som uppbär gaffelnocken, och gärder för stöttning sidovägen; dessutom förekommer ytterst på nocken ett sejnfallsblock för hissande af nationalflaggan eller signaler. På skepp kallas gafflarna: på främsta masten fockgaffel, på stormasten apgaffel och på aktersta masten mesangaffel. På skonare kallas aktre gaffeln storgaffel, den främre fockgaffel. På en galeas kallas främre gaffeln storgaffel, den aktre mesangaffel. 1. H. W. W. 2. O. E. G. N.