Gåfva,jur., den rättshandling, hvarigenom en person till en annan öfverlåter ett förmögenhetsobjekt, utan ersättning. Sättes gåfvan i samband med gifvarens död, kallas den testamente (se d. o.), hvarom särskilda regler gälla. För gåfvans giltighet erfordras icke endast hvad för utfästelsers giltighet i allmänhet är nödvändigt (nämligen rätt att råda sig sjelf och öfver föremålet för utfästelsen m. m.), utan också gåfvans fullbordande, hvilket i fråga om lösa saker sker genom öfverlemnande (tradition) och vid gåfva af fastighet genom utgifvande af ett,
på samma sätt som köpebref inrättadt, gåfvobref. Ett enkelt löfte om gåfva är således icke bindande. Gåfva af fastighet kan återkallas, om gåfvotagaren gör gifvåren "märklig orätt"; och hvad den, som försättes i konkurs, bortskänkt under de tre månader, som närmast föregått konkursens början, kunna borgenärerna återtaga. De inskränkningar den äldre svenska rätten, af hänsyn till slägten, stadgade i fråga om rätt att bortgifva arfvejord, äro numera borttagna. I. Afz.