Galagos

Galagos l. Öronmakier, zool., bilda en särskild underafdelaing bland halfaporna och utmärka sig genom sina stora, nakna, tunna öron, hvilka erinra om åtskilliga af fladdermössens. De hafva jämförelsevis stort hufvud, med stora ögon, smärt kropp, medelmåttigt långa lemmar samt pekfingret och andra tån, stundom äfven långfingret och tredje tån, försedda med klolika, alla de öfriga med platta naglar. Galagoerna äro hemma i Afrika och kunna betraktas som blodtörstiga rofdjur, hvilka blott undantagsvis förtära frukter. De äro nattliga djur, hvilka om dagen sofva, hoprullade, på något undangömdt ställe, men efter solnedgången komma i rörelse och då blifva farliga fiender för de smärre djuren. Dithörande arter vexla i storlek mellan en fullvuxen kanin och en medelstor mus. Länge har vanliga galagon (Otolicnus galago) varit känd. Han är af en ekorres storlek, har svansen längre än kroppen, är ofvan blekgrå och under gulhvit. Arten förekommer från Senegal till Hvita Nilen och i södra Afrika samt vistas i mimosaskogar. Djuret är icke lätt att tämja, men då detta lyckats, blir det nyttigt genom smärre skadedjurs utrotande. -- Störst af alla arterna är jättegalagon (Otolicnus crassicaudatus), som lefver i östra Afrika och är ofvan gråaktigt rostfärgad, under grå eller gulhvit. C. R. S.