Garborg

Garborg, Arne Evensen, norsk skald och publicist, f. i Thime på Jäderen d. 25 Jan. 1851, tjenstgjorde etter någon undervisning i en kurs för skollärare som lärare vid en ambulatorisk skola i Helland vid Stavanger, genomgick 1868–70 Holts skollärareseminarium och blef folkskolelärare i Risör. Samtidigt utgaf han en tidning, »Lærerstandens avis», hvilken han flyttade till Stavanger, och 1872 till Tvedestrand, der den fick namnet »Tvedestrandsposten». 1873 började G. att studera i Kristiania och utgaf der en kritisk studie öfver Ibsens »Keiser og galilæer» samt arbetade än i venster-, än i högertidningar, oklar och famlande i religiöst hänseende, men varmt intresserad för »målsträvet» (se d. o.). G., som 1875 under tryckande lefnadsvilkor med utmärkelse aflagt examen artium (studentexamen), började 1877, då han kommit till klarhet med sig sjelf, utgifva »Fedraheimen, eit vikeblad aat det norske folket», hvilket var ett organ för lyftningen af det nationella språket och literaturen samt för en politik, som höll medelvägen emellan de moderate och venstern. I detta blad, som han redigerade till 1882 års slut, började han egentligen sin verksamhet på skönliteraturens område, om man undantager ett litet häfte Smaastubber, som hade följt med »Lærerstandens avis». Sitt program för »målsträvet» har G. framlagt i sitt jämförelsevis omfattande arbete Den nynorske sprogog nationalitetsbevægelse (1877) och sedan vidare utvecklat i en rad artiklar i »Fedraheimen» och andra tidningar samt i broschyrer. Under de senare åren har G. riktat den norska literaturen med en mängd romaner, skådespel och noveller, såsom Ein fritenkjar (1881), Bondestudentar (1883; »Bondestudenter», 1886), Forteljingar og sogur (1884; »Ungdom», 1885), Mannfolk (1886), Uforsonlige (1888), Hjaa ho mor (1890; dansk öfvers. »Hos marna»), Kolbottenbrev (1890), Trætte mænd (1891), Fred (1892) och Lærare (1896). Dertill kommer det vackra romantiska skaldestycket Haugtussa (1895). När J. Lie 1893 fyllde sextio år, skref G. en lefnadsskildring öfver honom. I samarbete med R. Steinsvik har G. under de senaste åren återgått till sin publicistiska verksamhet i »Den 17:de Mai», ett organ för målsträvet. 1882 sökte han, men fick ej »digtergage», valdes i stället 1883 till statsrevisor, men föll igenom vid statsrevisorsvalet 1887, sedan »Mannfolk» utkommit. Han har sedermera vistats dels på sin egendom Kolbotten i Tonset, Nordre Österdalen, dels i Kristiania, dels utomlands, O. A. Ö.