Read Runeberg

Nordisk familjebok · första upplagan

Gasser

Ämne: Bildhuggare (biografier) · Bildhuggare

Nordisk familjebok, 1:a uppl., band 5 (1882), sp. 928–929 · visa i originalet · läs på runeberg.org ↗

Gasser, Hans, österrikisk bildhuggare, född d. 2 Okt. 1817 i Eisentratten nära Gmünd, är en af den nyaste tidens mest intressanta konstnärspersonligheter. Son af en fattig snickare, som tillika var träsnidare, fick han som gosse en tid besöka skolan i Gmünd, men måste sedan sysselsätta sig med att vakta boskapen och arbeta på faderns verkstad. Men der väcktes lusten att snida; och i buxbom eller annat trä täljde han helgonfigurer, som väckte uppmärksamhet och skaffade honom beskyddare. 1838 bereddes honom tillfälle att komma till Wien, der han inträdde som lärjunge i konstakademien och de båda följande åren vann tvänne pris. Begåfvad med skarpt öga och rask uppfattning, gjorde han snabba framsteg och uppöfvade sitt skönhetssinne i umgänge med konstnärerna. I stället att för sin utbildning draga till Rom, for G. med understöd och på särskildt medgifvande till München, 1840, och han tillbragte der en följd af år under nära samlif med Kaulbach och J. Schnorr von Carolsfeld. Der utförde G. särskildt en mängd porträttstatyetter, en genre, för hvilken han visade stora anlag, såsom af de bägge nämnde målarna och en berömd grupp af den senares döttrar, samt en Knytnäfvekämpe i kroppsstorlek (nu i Wiens konstakademi). Till samma tid hör ock en sedermera i Wien mycket beundrad statyett af Jenny Lind, hvars bekantskap G. gjorde i Kaulbachs hus, och som på honom utöfvade ett djupt intryck. Återkommen till Wien 1847, fick han uppdrag att utföra statyer och allegoriska figurer för fasaden till den nybyggda Karlsteatern i Leopoldstadt. Dessa mejslades i sandsten och utmärkte sig genom sin nya romantiska uppfattning och en behandling af draperiet, som afvek från det akademiskt schablonmässiga manéret. I 1848 års politiska oroligheter tog G. liflig del; under oktoberstriderna stod han bland kämparna på barrikaderna i Leopoldstadt, och när sedan lugnet åter inträdde, var G. en högst populär person, som lyckliggjordes med uppdrag från alla håll. Så bidrog han att pryda arsenalen i Wien med en kolossal Austria samt åtta allegoriska och krigare-figurer. 1853 fullbordade han ett monument i Gratz öfver generalfälttygmästaren von Welden och 1857 en bildstod af Wieland i Weimar, hvilken dock utföll mindre lyckligt, hvarjämte han utförde en mängd byster och grafvårdar åt enskilda personer. Men märkligt är, att större statyer i allmänhet lyckades honom mindre väl, t. ex. kejsarinnorna Maria Teresia och Elisabet i Wien, Adam Smith i Oxford m. fl. Ojämförligt bättre var han i porträttbysten, i synnerhet om personen intresserade honom. G. var en ifrig samlare af konstföremål. Många af hans sålunda sammanbragta och sedan försålda konstsaker hafva öfvergått till de offentliga samlingarna i Wien (Ambraser sammlung och Oesterreich. museum). G. dukade under för en skada, som han under arbetet ådragit sig i högra handen. I tre år framsläpade han ett tungt och plågsamt lif, tills han afled i Budapest d. 24 April 1868. Hans stod restes 1871 på den efter honom uppkallade Gasserplatz i Villach i Kärnthen. C. R. N.