Gavelkind

Gavelkind [gävölkänjd] l. Tenure in Gavelkind, Eng., jur., kallas i England den speciella jordbesittningsrätt, som tillkommer innevånarna i vissa trakter af landet, särskildt Kent. Den består deri att alla söner, ej blott den äldste, såsom i det öfriga England är fallet, ärfva den af fadern efterlemnade, ej borttestamenterade jorden och att, om egaren begår brott, som straffas med egendomens förlust, egendomen tillfaller arfvingarna, ej kronan. I Kent anses all jord innehafvas under gavelkind, så vida motsatsen ej bevisas; å andra ställen i landet måste denna rätt bevisas. Gavelkind är en qvarlefva från den angelsachsiska tiden, då alla söner hade lika arfsrätt. V. K-r.