Gelon (Lat. Gelo), från Gela på Sicilien, uppsteg från en ringa ställning bland envåldsherskaren Hippokrates' lifvakt till öfverbefälhafvare för rytteriet, och vid Hippokrates' frånfälle (491 f. Kr.) efterträdde han denne såsom furste öfver Gela. 484 utsträckte han sitt välde äfven till Syrakusa, Siciliens förnämsta stad, hvars borgare, uttröttade af inre strider, frivilligt öppnade portarna för G. Dit förlade han äfven regeringens säte och sörjde för öfrigt med mycken klokhet och framgång för utvidgandet och befästandet af sitt nya välde samt för ordnandet af statens inre angelägenheter. Vid Xerxes' stora härnadståg mot Grekland (480) bådo grekerna G. om hjelp, hvilken dock icke beviljades, emedan man ej ville erkänna honom såsom öfverfältherre. Samtidigt gjorde kartagerna under Hamilkar med betydande stridskrafter ett närmast mot envåldsherskaren Theron i Agrigentum riktadt anfall på Sicilien. G. skyndade denne till hjelp och vann både till lands och sjös en lysande seger vid Himera (480). Enligt en siciliansk sägen skall denna drabbning hafva
utkämpats på samma dag som slaget vid Salamis. De af G. föreskrifna fredsvilkoren skola bl. a. hafva innefattat bortläggandet af de hos kartagerna öfliga menniskooffren. G:s hela regering utmärkte sig genom rättvisa och humanitet. Också egde han i så hög grad sina medborgares tillgifvenhet, att han obeväpnad vågade infinna sig i en folkförsamling och erbjuda sig att nedlägga regeringen. Menigheten hyllade honom dervid enhälligt såsom fäderneslandets räddare och konung. Efter sin död (477) dyrkades han såsom heros. Hans broder Hiero efterträdde honom i regeringen. A. M. A.