Gemsen, Stengeten l. Alpgeten, Capella rupicapra, zool., hör till antilopernas familj inom boskapsdjurens ordning och igenkännes på sina rakt uppåt riktade horn, hvilka hafva spetsen böjd i krok bakåt och nedåt. Kroppslängden stiger till
1,1 m., höjden öfver bogarna till 75 cm. och vigten ända till 45 kg. Hornen äro, mätta utefter böjningen, 25 cm. samt gröfre och mer skilda hos bocken. Färgen är vexlande: under sommaren smutsigt rödbrun eller roströd, med en svartbrun rand utefter ryggen, undertill ljust rödgul, om vintern deremot mörkbrun eller glänsande brunsvart, på buken hvit. -- Gemsens rätta hemvist är Alperna, men han träffas äfven på södra Frankrikes, norra Spaniens, Abruzzernas, Dalmatiens och Greklands berg, Karpaterna, Transsylvanska alperna, Krim och Kaukasus. I Norge har man försökt att inplantera honom, men icke lyckats; dock har saken försökts blott en gång och icke bedrifvits med ifver. Der gemsen skonas, tillhör han egentligen det öfre skogsbältet, hvarifrån han sommartiden i större eller mindre antal begifver sig högre upp på bergen för att under flere veckor uppehålla sig i närheten af firnsnön och gletscherna. En del djur vistas dock nästan beständigt ofvanför skogsområdet, men flertalet uppehåller sig äfven under sommaren i nämnda skogsbälte. Vid dagens inbrott begifver gemsen sig på bete och stiger då nedåt; förmiddagen använder han till att i lugn idisla, vid middagstiden stiger han långsamt uppåt, hvilar å nyo på eftermiddagen, betar ännu en gång mot aftonen och lägger sig efter skymningens inträde till hvila på något väl skyddadt ställe. Gemsen lefver dels ensam, dels i smärre flockar, stundom dock i skaror af ända till 50 djur. I Schweiz är han sällsyntare, men i Österrike, på Bajerns alper och Karpaterna talrikare. Han klättrar med utmärkt snabbhet, säkerhet och djerfhet på de farligaste ställen, och äfven som svårt sårad flyr han bort på de eländigaste stigar. Gemsen är utomordentligt vaksam, hans lukt, syn och hörsel äro högt utvecklade, och det blir derför svårt för fiender att bemäktiga sig honom. Då en flock gemser hvilar, utställas skiltvakter, som pipa gällt, stampa i marken och, åtföljda af de öfriga djuren, genast begifva sig på flykten, då de märka någonting misstänkt. Också är stengetsjagten ytterligt mödosam och ofta förbunden med lifsfara. Under senhösten förrättas parningen, och i slutet af April eller i början af Maj föder honan en unge (sällan två), hvilken inom några timmar följer modern och mycket fort lär sig klättra. Fångad som ung, blir gemsen mycket tam och är då icke svår att underhålla, men fortplantar sig blott högst sällan i fångenskapen. C. R. S.