Genberg, Paulus, akademisk lärare, statsråd, biskop, föddes den 13 April 1811 i Brunflo socken i Jämtland. Sin första uppfostran erhöll han i Frösö skola, hvarefter han begaf sig till Lund, der han 1828 blef student och 1835 filos. magister. 1837 blef G. docent och 1842 adjunkt i romersk vältalighet och poesi. 1843--44 uppehöll han sig i Tyskland, hufvudsakligen sysselsatt med filosofiska studier under Hegels lärjungar Gabler och Michelet, den gamle Schelling m. fl. 1847 utnämndes G. till professor i praktisk filosofi i Lund. På hösten s.
å. valdes han till riksdagsman för Lunds universitet och slöt sig såsom sådan till reformvännerna samt blef i början af den oroliga Mars månad 1848 invald i reformsällskapets styrelse. I April s. å. inträdde han, ehuru tämligen motvilligt, i det nybildade kabinettet samt utnämndes till statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet. På denna post qvarstannade han till 1852, då han utnämndes till biskop i Kalmar. Såsom sådan bevistade han riksdagen 1853--54 samt kyrkomötena 1868 och 1873, vid hvilka han hade plats i kyrkolagsutskottet. G. nämndes äfven till ledamot i den efter det första kyrkomötet nedsatta kyrkolagskomitén och utvecklade i denna egenskap en verksamhet, hvilken ytterligare ökade hans redan förut vunna rykte såsom rättslärd på kyrkolagstiftningens område. Hans reservation angående kyrkolagens formella anordning blef äfven Högsta domstolens mening, hvilket väsentligen bidrog att för den gången afgöra det af komitén utarbetade förslagets öde. Vid kröningen 1860 blef han teologie doktor, och 1871 invaldes han i Svenska akademien (efter H. Reuterdahl). Död i Kalmar d. 29 Sept. 1875. -- G. var en genialisk och mångsidigt lärd man samt vältalare, äfven på romarespråket. Bland de vigtigare handlingar, som tillhörde hans förvaltning af ecklesiastikportföljen, må nämnas utfärdandet af det betydelsefulla cirkuläret d. 6 Juli 1849, hvarigenom grunden lades till de svenska läroverkens nuvarande organisation, samt utfärdandet af de nya universitetsstatuten af 1852, hvarjämte han hade en rätt betydande andel i det af regeringen 1848 utarbetade representationsförslaget. Såsom biskop hade han ytterligare tillfälle att gifva prof på sin administrativa duglighet, och såsom domkapitelsordförande anses han hafva varit en af de ypperste i Sverige. Hans filosofiska ståndpunkt kan närmast angifvas såsom eklektisk, ty ingen filosof tillfredsställde honom fullständigt. Han sade sig gilla den hegelska metoden, men ville rädda personlighetsbegreppet och satte tron såsom vetandets komplement samt slöt sig sålunda till den hegelska skolans högra sida, närmast representerad af Gabler. -- Bland G:s skrifter märkas de akademiska dissertationerna: De verbo infinito latinorum (1837), De gerundiis et supinis latinorum commentatio (1841), De principio philosophiae moralis (1846), åtskilliga uppsatser i "Studier, kritiker och notiser" (1841--42), Belysning och granskning af hegelska philosophiens hyperboreiska referering (1846, en mot F. G. Afzelius riktad motkritik) och Inträdestal (i Sv. Akad:s handl., del. XLVII). "Valda skrifter af P. Genberg" hafva utgifvits af O. Svahn (1876-78). -- Jfr Sv. Akad:s handl., del. LII (C. J. G. Snoilskys inträdestal) samt "Paulus Genberg. Minnesteckning", af O. Svahn (1880). A. F.