Gendarm

Gendarm [sjangdarm], Fr. gendarme, pl. gendarmes, kallades under senare delen af medeltiden den i jern klädde riddaren. De af Karl VII af Frankrike på 1440-talet inrättade första stående trupperna (de femton s. k. ordonnanskompanierna) bestodo hvar och en af 100 tungt väpnade adlige ryttare (gendarmer) med dessas följen. Snart började man i alla land använda denna benämning om det hufvudsakligen af adelsmän bestående harneskklädda rytteriet. När adelsmännen under 16:de årh. upphörde att rekrytera rytteriet och bortlade en del af sina skyddsvapen, antogs benämningen kyrassierer för kavalleritrupperna. Namnet gendarmer nyttjades sedan endast om några tunga rytteriregementen, som tillhörde det franska gardet (maison du roi; jfr Garde), och hvilka upplöstes vid revolutionen. I sistnämnda bemärkelse upplifvades det åter under såväl första som andra kejsaredömet. Emellertid hade benämningen redan 1792 öfvergått till den för ordningens upprätthållande befintliga trupp, som förut kallades marechaussée. Gendarmeri, i likhet med det franska, har sedermera blifvit infördt i de flesta land (ej i Sverige). Det tillhör vanligen armén, tjénstgör både till häst och till fots samt står till såväl civila som militära myndigheters förfogande. I krig upprätthåller det polistjensten bakom arméerna och i ockuperadt land. C. O. N.