Gendimin

Gendimin l. Gedimin, litavisk storfurste, den egentlige grundläggaren af det litaviska väldet, regerade åren 1315--40. Han utvidgade sitt välde med Tjernigov och Yolhynien, städerna Vladimir och Kiev samt befäste sin makt genom att skydda den grekisk-ryska kyrkan, hvilkens lära hans söner erhöllo tillåtelse att antaga. Sjelf trädde G. i underhandlingar med påfven Johannes XXII, hvilken han förklarade sig beredd att erkänna såsom kyrkans öfverherre, ifall han ville bistå honom mot de preussiska och livländska riddareordnarna. Men när de legater påfven sändt ankommit till Litaven, jagade den öfver ett nytt tyskt anfall uppretade G. bort dem. Han inkallade i riket tyska handtverkare och konstnärer, och enligt hans egen berättelse skola dominikan- och franciskanmunkar hört till hans omgifning. G. flyttade sin hufvudstad från Vilna till Vilia, der ännu ruiner af hans slott finnas. Genom sin sonson Jagello blef han stamfader för den Jagellonska konungaätten.