Generaladjutant

Generaladjutant, milit. 1. Före departementalstyrelsens införande, föredragande af kommandomål samt öfriga ärenden rörande arméns och flottans förvaltning och angelägenheter. Det fanns en generaladjutant för armén och en för flottorna. Generaladjutanten för flottorna tillsattes 1790, s. å. som sjövapnet erhöll egen statssekreterare, hvilken innehade båda dessa befattningar. Vid Gustaf III:s död (1792) afskaffades gen.-adj:s-ämbetet, och storamiralen öfvertog högsta styrelsen öfver flottorna, men 1797 inrättades åter samma ämbete, för hvilket instruktion utfärdades d. 26 Juni s. å. Det tillkom generaladjutanten att utöfva en vidsträckt kontroll öfver alla åtgärder i och för flottornas vidmakthållande jämte tillsyn öfver bemanningen och dess tjenstbarhet. Under honom tillsattes 1805 en tjenstgörande generaladjutant vid eskadern i Karlskrona med likartad kontrollerande verksamhet, men dennes befattning upphäfdes 1809. Mot slutet af 1808 inskränktes, genom Gustaf IV Adolfs personliga ingripande i styrelsen öfver flottan, generaladjutantens stora makt och ansvarighet, så att han var allenast chef för expeditionen till d. 27 Mars 1809, då han återinsattes i sin förra ställning och värdighet. Ämbetet bibehölls till 1840, då chefen för sjöförsvarsdepartementet öfvertog föredragningen af flottans angelägenheter. -- Generaladjutanten för armén tillsattes 1792 och ställdes i spetsen för generaladjutantsexpeditionen. Såväl expeditionen som dess chef försvunno 1840, då deras göromål öfvertogos af landtförsvarsdepartementets kommandoexpedition. -- 2. Generaladjutanter kallades till 1832 de vid generalstaben anställda officerarna med generalmajors rang (se Generalstab). 1832 öfverflyttades de till generalitetet såsom lägsta grad, hvilken icke varit utdelad sedan 1842. -- 3. I Tyskland och Ryssland namn på kejsarens adjutanter af generals grad. (Jfr Adjutant.)