General

General (Fr. général). 1. Allmän, begagnas såsom adjektiv endast i sammansättningar, i betydelsen allmän-, öfver-, hufvud-, t. ex. generalkarta, generalrepetition, generalsekreterare o. s. v. Motsats: special. -- En général [ang sjen-], Fr., i allmänhet, öfver hufvud. -- Generalisera (Fr. généraliser), göra allmän, göra allmängiltig, se bort från de enskilda fallen, tillämpa på alla tänkbara (eller ett större antal af) fall. Motsats: specialisera. Jfr Generel. -- 2. Milit., ensamt eller i sammansättningar, benämning på de högsta graderna inom armén. Ordet ingick i sammansättningarna generalkapten och generalöfverste redan vid medeltidens slut såsom benämning på de högste armébefälhafvarna. I början af 1600-talet nyttjades det ensamt i betydelse af högstkommenderande, men begagnades derefter först i Frankrike, sedan äfven i andra land ensamt eller i sammansättningar för att beteckna olika grader inom det högsta armébefälet, nämligen generalfältmarskalk, general, generallöjtnant, generalmajor. Generalfältmarskalk (i Frankrike maréchal de France, i Österrike äfven general-feldzeugmeister) är den högsta militära värdigheten och utdelas vanligen i krig eller för krigsbedrift; general (vanl. med tilläggen af infanteriet eller af kavalleriet), grad, som tilldelas de högste befälhafvarna inom en armé såsom armékårschefer o. d.; generallöjtnant (i Frankrike général de division, i Österrike feldmarschall-lieutenant) är vanligen befälhafvare för en division (fördelning) och generalmajor (i Frankrike général de brigade) för en brigad. -- Generalissimus var under 1700-talet vanligen titeln på arméns högste befälhafvare. -- Generalitet kallas i svenska armén samlingen af alla i tjenst varande eller i armén qvarstående generalspersoner af alla grader. C. O. N.