Officer

Officer (Fr. officier, T. offizier, af Lat. officium, se d. o.). 1. Krigsv., gemensam benämning för det högre befälet inom alla arméer och flottor. Benämningen förekommer första gången under senare delen af medeltiden, ungefär vid den tid, då värfvade trupper började undantränga ridderskapet och uppbåden, samt användes rätt länge för allt befäl. Småningom började man emellertid att skilja mellan öfverofficerare (l. blott officerare) och underofficerare, och i den mån bildningen stigit, har afståndet mellan de båda klasserna än mera ökats. Under det underofficerarna äro utgångna från och i sjelfva verket tillhöra manskapet (se Underofficer), fordrar man i allmänhet af officerarna den bildning och sociala ställning, som förekomma inom samhällets högre klasser. I de flesta land föreskrifvas för befordran till officer ungefär samma kunskapsprof som för inträde vid universitet samt derjämte fullständig kännedom om soldatens skyldigheter. På grund af sociala förhållanden äro i några arméer, såsom i den franska och den ryska, fordringarna delvis lägre, och underofficerare kunna der vinna officersbefordran. -- Efter att hafva betydligt vexlat blefvo officersgraderna under 17:de årh. ungefär desamma i alla arméer. Officerskåren omfattar nu generaler -- vid flottan: amiraler --, stabsofficerare (i Sverige kallade regementsofficerare) och kompaniofficerare (i Ryssland öfverofficerare). Generalsgraderna äro fältmarskalk, general af infanteriet eller kavalleriet, generallöjtnant och generalmajor (om vissa olikheter se General), vid flottan: amiral, vice amiral och konteramiral (»flaggmän»). Stabsofficerarnas grader äro öfverste, öfverstelöjtnant och major, vid flottan: kommendör, kommendörkapten af 1:sta graden och kommendörkapten af 2:dra gr. Kompaniofficerarnas grader äro kapten eller ryttmästare, löjtnant och underlöjtnant. Löjtnanterna och underlöjtnanterna kallas i dagligt tal subalternofficerare. I regeln för kaptenen kompani eller batteri (ryttmästaren sqvadron), majoren och öfverstelöjtnanten bataljon, öfversten regemente, generalmajoren brigad, generallöjtnanten division (fördelning) och generalen armékår eller armé. Arméns och flottans hela utbildning och användande ligga i officerskårens händer, hvarför stora fordringar ställas på densamma, och staten måste vara mån om att ega en tillräckligt ungdomlig och liflig officerskår. -- I några arméer, såsom den österrikiska och den italienska, kallas läkare, intendenter och förvaltare sanitets-, intendentur- eller förråds-officerare. -- 2. Vid några ordnar, t. ex. franska hederslegionen, förekommer en officersgrad mellan kommendörs- och riddaregraderna. C. O. N.