Genre

Genre (sjangör; af Lat. genus), Fr., slägte, slag, art. -- Ordet, som i franskan kan beteckna hvilken art som hälst af konstens eller literaturens skapelser, t. ex. g. historique, g. de paysage, g. dramatique o. s. v., nyttjades redan af Diderot (1713--84), utan något förklarande tillägg, i sin nuv. moderna betydelse: det slags figurmålning, som framställer händelser eller tillstånd i det vanliga lifvet, sådant detta i skilda land och tider samt inom skilda folk och klasser uppenbarar sig, i motsats till historiemålningen, som återgifver bestämda historiska tilldragelser (väl äfven drag från gudasagans eller allegoriens område), och porträttmålningen, som återgifver bestämda individer. Genremålningen, äfven kallad sedemålning, sedebild, är sålunda, som man sagt, ett "målande med obekanta storheter", historiemålningen med bekanta. Gränserna äro emellertid ganska sväfvande, i det historiska (mytiska) gestalter mycket väl kunna tänkas såsom deltagare i en fullkomligt alldaglig, betydelselös handling (tillstånd), och å andra sidan genrebilden genom djup i uppfattningen och storhet i återgifvandet kan erhålla en historisk karakter. Mellanformer af genre och landskap eller af genre och djurstycke låta likaledes lätt tänka sig. -- Genremålning förekom redan hos grekerna, ehuru egentligen under det börjande förfallets tid; sedermera hos romarna, såsom många bibehållna pompejanska målningar intyga. Under medeltiden kan genren ej sägas existera såsom sjelfständig konstart, och knappast under renaissancens begynnelse och blomstring; men med senrenaissancen framträder den allt mera bestämdt och når under 1600-talet i Nederländerna, genom en följd af framstående utöfvare, en hög grad af fulländning. Alstren af denna nederländska genremålning äro ofta af litet format, s. k. kabinettstycken. Genremålningen uppskattades jämväl under 1700-talet och intager inom nutidens konst en mycket dominerande ställning. -- Äfven genreskulptur förekom under antiken och är af nutiden synnerligen omhuldad. Upk.