Geofagi

Geofagi (af Grek. ge, jord, och fageein, äta), jordätande. I flere land hafva träffats menniskor, stundom hela folkstammar, som med begärlighet förtärt jordarter, i synnerhet lera, antingen för att stilla sin hunger eller för att tillfredsställa en besynnerlig smak. Bland civiliserade folk förekommer geofagi endast såsom en nyck, en egendomlig lusta ("pica") hos klorotiska flickor, hos okynniga pojkar eller hos hafvande qvinnor. I tropiska land, såsom Egypten och Vestindien, har denna egenhet betraktats såsom ett symtom af en särskild sjukdom, den s. k. tropiska klorosen. Emedan det visat sig, att denna kloros beror på närvaron i tarmkanalen af en parasitmask (Ancylostomum duodenale), har den åsigten gjort sig gällande, att denna parasit just genom jordätning inkommit i tarmkanalen. Geofager hafva träffats i öfre Italien (Treviso) och Steiermark, der, enligt gammal tradition, en egendomlig, fet, infusorierik lerjord anses icke blott välsmaklig, utan ganska närande. Geofagien är således icke någon bestämd sjukdom, såsom dess förnämste monograf, Heutinger, 1852 påstod, i det han förklarade den såsom en af malaria förorsakad kloros, utan endast en egenhet, hvilken kan förekomma af flere olika anledningar. F. B.