Geoffroya-bark [sjåffråa-], Eng. Cabbage-bark, farmak., erhålles af 2 arter af slägtet Andira (se d. o.). Den vanligaste geoffroya-barken (från Jamaica) förekommer i långa, tjocka, sega, tradiga stycken, med gulgrå färg, obehaglig lukt och sötaktigt bitter, slemmig smak. Från Surinam erhålles en mera sällsynt geoffroya-bark af mera brungrå färg. Det ur Jamaica-geoffroya-barken framställda jamaicinet har befunnits identiskt med berberin. Ur Surinam-geoffroya-bark har man erhållit en skarpt laxerande alkaloid, surinamin (geoffroyin). Dessa barksorter hafva användts i Europa såsom maskdödande och nyttjas för detta ändamål ännu i sitt hemland. O. T. S.
1. Geoffroy Saint-Hilaire [sjåffråa sängt ilär], Etienne, fransk zoolog, f. 1772, blef 1793 utnämnd till professor i ryggradsdjurens zoologi vid "Jardin des Plantes" i Paris, hvars zoologiska samlingar genom hans sträfvanden inom kort blefvo de rikaste i verlden. 1798 begaf G. sig med Bonaparte till Egypten och studerade i tre års tid detta lands naturalhistoria, öfver hvilken han utgaf en serie afhandlingar, som för honom öppnade portarna till Académie
des sciences 1807. Ar 1808 utnämndes han till professor vid Faculté des sciences. Under slutet af sitt lif blef G. blind, hvilket dock icke hindrade honom att utveckla en storartad vetenskaplig verksamhet. Död 1844. -- Genom alla G:s skrifter går tanken om enheten i djurrikets organiska plan; häri är han jämte sin landsman Lamarck en af Darwins mest betydande föregångare. Öfver detta ämne egde mellan G. och hans vän G. Cuvier (1830) en mycket märklig diskussion rum i franska vetenskapsakademien. Utom sina många afhandlingar i tidskrifter och lärda samfunds handlingar utgaf G. en mängd arbeten, såsom Philosophie anatomique (1818--20), Principes de la philosophie zoologique (1830), bägge innehållande utförliga framställningar af hans åsigter om djurrikets plan; vidare Études d'un naturaliste (1835), Notions de philosophie naturelie samt Histoire naturelle des mammifères (i förening med F. Cuvier, 1820--1842).
2. Geoffroy Saint-Hilaire [sjåffråa sängt ilär], Isidore, fransk zoolog, den förres son, f. 1805, blef redan vid 19 års ålder faderns assistent och höll från år 1830 i stället för honom föreläsningar i "Jardin des plantes". Frågan om djurens missbildningar och de dervid gällande lagar, som redan ådragit sig faderns uppmärksamhet, behandlades med mycken omsorg af den unge G. i arbetet Histoire des anomalies de l'organisation chez l'homme et les animaux (1832--37), hvilket är af ett utmärkt vetenskapligt värde. Såsom föreståndare för djursamlingen i "Jardin des plantes" vinnlade sig G. mycket om acklimatisation af utländska djur i Frankrike och utgaf sina rön deruti i Domestication et naturalisation des animaux utiles (1854). Af sitt varma intresse för saken leddes G. äfven till stiftande af "Société pour l'acclimatation". I sitt ofullbordade arbete Histoire générale des règnes organiques (1852) utvecklade han närmare sin faders idéer. Död 1861.