Gepard- l. Jagtleopardslägtet, Cynailurus, zool., bildar en egendomlig föreningslänk mellan katt- och hunddjuren. Sitt latinska namn, som betyder "hundkatt", bär detta slägte med rätta, enär dithörande djur äro till hälften katter, till hälften hundar. Om katten erinra hufvudet och den långa svansen, hvaremot kroppens öfriga delar, särskildt benen och tassarna, äro hundartade. Klorna hafva väl den för deras indragande och framskjutande erforderliga muskelapparaten, men denna är så svag, att de
nästan alltid sticka fram och således äro utsatta för nötning. Tandbyggnaden liknar i hufvudsak katternas, men hörntänderna äro liksom hos hundarna sammantryckta. Pelsen är liksom hundarnas sträf och tämligen långhårig, men fläckig liksom katternas. Ansigtsuttrycket är kattlikt, men hundens godmodighet lyser fram ur gepardens ögon. -- Ovisst är, om detta slägte innefattar mera än en art; man har visserligen uppställt två, men de öfverensstämma med hvarandra i lefnadssätt och sedvänjor. De äro Asiatiska geparden l. tsjitan, Cynailurus jubatus, som finnes i sydvestra Asien, och Afrikanska jagtleoparden l. fahhaden, Cynailurus guttatus. Tsjitan är ganska smärt, men har mycket högre ben och mera utdraget hufvud än de egentliga kattdjuren; öronen äro breda och korta, ögonen hafva rund pupill. Pelsens bottenfärg är ljust gulgrå, med svarta och bruna fläckar, som äro tätast på ryggen och mot svansspetsen sammanflyta till ringar. Djurets längd är 1 m., svansens 65 cm. och höjden öfver bogarna likaledes 65 cm. Fahhaden saknar man, har orangegul grundfärg och hvit svansspets. -- Geparden är ett steppdjur, som lifnär sig af medelstora och mindre idislare. Enär han icke kan springa synnerligen snabbt och uthålligt, måste han begagna sig af list för att fånga sitt byte. Han kryper försigtigt fram på marken, tills han kommit i det tillämnade rofvets närhet, då han med några få språng störtar sig öfver detsamma. I fångenskap blir geparden lätt tam och kan på grund af sin medfödda list och jagtskicklighet inöfvas till ett nyttigt biträde åt jägaren. Sjahen af Persien förskaffar sig geparder från Arabien och håller dem tillsammans med hundar. Äfven den afrikanska arten (eller formen) lär tämjas och dresseras af araberna i norra Sahara. Man känner endast litet om gepardens lif i fritt tillstånd; om hans fortplantning vet man ingenting. Hans läte är ett groft och djupt spinnande, men han har äfven andra ljud, t. ex. ett dubbelt, som så liknar ordet tsjita, att detta namn väl härleder sig derifrån. Klättra kan han icke alls; om han vill nå ett högre befintligt föremål, måste han hoppa. Huruvida han är i stånd att simma eller icke, har man sig ej bekant. C. R. S.